Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan ohyggligare än dan förra, nemligen den, att alla drängar skela
hafva lika lön och alla pigor likaledes, utan afseende på deras trohet,
deras flit, deras förr förvärfvade kunskaper och öfningar och deras
xdika kroppsstyrka och färdighet.
Så stor skilnad, som det gifves i godhet emellan kreatur af
enahanda slag, som nyttjas i vår tjenst, så gifves ock visserligen emellan
arbetare. Hvad skulle väl läsaren tycka, då nu hästkreatur köpas för
olika pris, ifrån tre till hundrade riksdaler stycket, om en förordning
faststälde ett lika pris på alla dessa kreatur, utan afseende på deras
storlek, godhet och öfhing, med högt vite att hvarken begära eller
bjuda, betala eller emottaga något deröfver eller under ? Eller låt oss
tala vid en kramhandlare och föreslå en författning utverkad af dem,
som begära köpa en mängd fina kläder, att alla kläden, som annars
säljas ifrån 9 daler till 9 plåtar alnen, skola nu få ett och enahanda
pris, till ex. 12 daler alnen; — sade han icke: det vore uppenbar
oförrätt; Gud bevare ifrån en sådan lag! Den som finge af detgrofva
klädet, han betalte ju genom författningen 3 daler för mycket för
alnen, men alla de, som toge af de finare sorterna, betalte ej
tredje-eller ijerdedelen af varans värde. Vi svarade honom väl: det är
nödigt att förekomma kramhandlarens egenvilliga stegring på sina varor
genom sådant, att de ej måtte få blifva brådrike, och genom
rikedomar yppige; men han visste väl möta oss och säga: så kunna väl
åldrig fina kläden stå till buds för det priset. Är priset lågt satt, så
blir ock visst varan derefter.
Alldeles samma sak är det med ett tjenstehjon; arbetet är dess
vara, som lagen satt taxa på, och huru stor olikhet finnes icke uti
deras arbete! Den ene af dem fiker sent och bittida uti sin
husbondes arbete, hafver en färdighet i sina sysslor och en vighet och
kroppsstyrka, att göra hvad som anbefalles. Hvaremot den andra, om ock
hugg och slag afhöUe honom ifrån lätja, likväl hvarken kan göra sina
sysslor eller kommer med dem ur fläcken, och gör således icke skäl
för maten. Hvad högsta obillighet att gifva dem, till följe af
tjenste-hjonsstadgan, lika lön? Den ena får ju efter all rättvisa för mycket,
men den andra för litet.
Denna naturliga obillighet hafver ock ett bedröfligt intryck på
vårt arbetsfolk, att dana dem till lätja och vårdslöshet. Der dygden
är utan uppmuntran, der lasten njuter lika hägn med dygden, der
arbetar man med all magt att tillskapa lastfulla medborgare.
Egen sällhet och egen förmån är den rätta, den lifliga
drifkraf-ten till alla fria menniskors gemingar, då hugg och slag egentligen
tillhöra trälar. Den regent är vis, som förstår att släppa
vinningslystnaden lös från de aristokratiska band, som någras egennytta fängslat
dem uti, men stor om han eger förmåga dertill. Vår tjenstehj onsstadga
med vissa årslöner arbetar snörrätt derpå, att tillskapa lättingar och
tröga arbetare, då deremot fria beting uppmuntra en och hvar att
genom flit och trohet göra sig förtjenta till större vinning.
« Du torde väl invända: böra icke tjenstehjonen undervisas derom,
att det är för Guds och samvetets skull deras skyldighet att vara
trägna uti sina sysslor? det är ju en oren källa till idoghet, att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
