Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<lylika författningar finna vi således lätt igen naturliga orsaken,
hvar-före en holländare och en engelsman vida vägnar Öfverträffa en svensk
i hvaijehanda arbeten, då äfven dagliga erfarenheten lärer oss, huru
genom beting, på en half dag, och ofta på än mindre, det arbete kan
göras, som annars vanligen uträttas på en hel dag.
Jag får ej heller på detta ställe förbigå att nämna om den skada,
som riket och dess inbyggare, så husbönder, som tjenstehjon hafva
råkat uti, genom de mångfaldiga rättegångar, som vår förra
tjenstehjons-stadga, så väl genom fastställande af vissa årslöner, som genom
lös-drifvaretiteln och andra omständigheter förorsakat; som på båda sidor
kostat riket nästan millioner, som väl ökt ansenligen domstolames
sportlar, men ock tillika bragt domare att antingen efter
författningarnas tydliga ord fälla domar tvärt emot samvetet och billigheten, eller
ock, att till sitt samvetes befredande uppfinna några utvägar, att komma
annars ifrån saken; hvarpå jag allenast må åberopa mig ett enda
märkvärdigt exempel. Ett sådant mål, om en årslön, hade hunnit upp till
en af kongl. hofrättema i riket, hvarest målet kom under en lagknnnig,
allmänt berömd och samvetsöm ledamots utlåtande, som för att undgå
fälla dom emot samvete och billighet, grep till den utvägen att jäfva
sig, af den grund, att han sjelf hade nödgats öfverträda samma taxa:
och jag kan icke utan största oro tänka på de, genom samma stadgas
förnyande och den dervid föreslagna lottning och flera tvång
uppkommande spliter, processer, lagbrott och straff, som nu genom den förras
olämplighet och allmänna öfverträdelser på de flesta ställen kommit
liksom i glömska, och utan verkställighet.
§ 15.
Det bör alldeles icke blifva någon hemlighet, att den förra
tjenste-hjonsstadgan af 1739 nu mera i de flesta omständigheter blifvit på de
flesta orter i riket till sin verkan såsom död och hvilande. Men ehuru
jag anser brotten emot denna lag mera gagnande för riket, än
skadliga, kan dock en rätt medborgare ej alldeles med kallsinnighet
betrakta sådana öfverträdelser af en tydlig beskrifven lag, i anseende till
deras verkan uppå nationens seder och tankesätt.
Denna lag är i de flesta omständigheter ganska klar och af
enfaldigaste medborgare begriplig: de kunna ock i gemen ej göra sig
annat begrepp om brott, än att de bestå i lagars öfverträdelse, utan
att hos dem kan väntas urskilning af goda och onda, nyttiga och
o-nyttiga lagar; en skilnad, som i ett välbestäldt samfund icke ens borde
vara till. Hvad händer då ? De blifva varse, att den dygdigaste
medborgare, den samvetsömmaste embetsman, den bästa kristen, årligen
begår brott midt om ljusa dagen onäpst emot denna stadga; jag
frågar, hvad begrepp skall då vårt allmänna göra sig om brott och straff?
Hvad tankar om dygd och om laglydnad skall man kunna inplanta hos
menigheten? Och huru mycket kan man vänta hos dem af någondera?
Och hvad brott skulle de begå, om de i anledning af sådana
prejudikater skola veta erkänna sig skyldiga till straff? När öfverträdelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
