Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 Aug. uppträder åter en insändare, uppenbarligen Chydmius, till tjenste»
folkets försvar med följande i Dagligt Allehanda N:o 180 införda artikel:
Larmtrumman om tjenstefolkets sjelfsvåld och öfverdåd, om deras
uppstegrade löner och om jord- och landtbrukets förfall genom dem,
har nu begynt att höras mest i hvart annat eller hvart tredje blad af
Dagligt Allehanda, i kongl. Patriotiska Sällskapets handlingar och
flerestädes, då tillika liksom utkräfves af hans kongl. maj:t någon
allvarsam författning, hvarigenom detta onda måtte hämmas.
Jag har med otålighet afbidat något svar uppå dem, och trott,
att någon ville taga dessa ringaste medborgares frihet i försvar, men
förgäfves: alla qväda en visa, och synas med sitt rop lika såsom vilja
bestorma tronen och arbeta på en författning, så skadlig för
mensk-ligheten, som olycklig för fäderneslandet och vanhederlig för Gustaf
den tredjes frihetstidehvarf. Många tänkande medborgare hafver jag
hört tala allt för vackert om dessa nyttiga medlemmars frihet och
deras medborgerliga rättigheter, men nu är ingen af dem hemma: alla
tiga och samtycka till ett hotande förtryck för medborgare.
Eller äro utgifvarena af våra tidningar så ifriga i samma sak,
att de aldrig släppa något fram i dagsljuset, som vore i en annan ton?
Jag har svårt att tro det: åtminstone tycks jag hafva funnit herr
ut-gifvaren af dagliga tidningarne så oveldug, som man någonsin kunnat
begära; hvarför jag äfven med detta vänder mig till honom,
öfverty-gad derom, att han ej nekar det rum i sina dagblad.
Intet måtte någon af oss vänta, att tjenstefolket sjelft skall inför
allmänheten försvara sin sak; jag vågar säga, att knappt en enda af
dem vet, att frågan om deras frihet är i högsta resning: hvem af dem
är i stånd att skrifva något till sitt och sina medbröders försvar? Ett
så värnlöst folks rättigheter måste derför med dubbel ömhet vårdas,
ty annars slår det aldrig felt, att der gärdsgården är lägst, der stiger
man helst öfver den.
Skulle jag tala af en blind ifver, af en omåttlig egennytta, af
någon mig nyligen genom en dräng eller piga tillfogad förargelse, eller
af en otillbörlig regeringssjuka, att få råda efter godtycke öfver dessa,
i många husbönders ögon små kräk, kunde jag till äfventyrs snart
instämma med de klagande; men då jag känner dem som menniskor,
som nyttiga och oumbärliga medborgare, ser jag mig menskligheten
och fäderneslandet förbunden att taga dem i försvar.
De äro ju menniskor och således af naturen våra gelikar, födda
med förnuftig själ och fri vilja, att bebo jorden; derför böra de
äfven handteras såsom menniskor. Ja, svarar du, de äro så af naturen,
men de hafva uppvuxit i lätja och sjelfsvåld, [så] att de fleste af dem
äro i sin grof- och dumhet värre än fä, derför böra de ock handteras
derefter. Men får jag icke lof att erinra: är deras grofhet
uppfost-ringens fel, så rå de sjelfva minst derför; hvarest hafva de uppvuxit?
i ditt eller mitt hus, hos sina föräldrar, under den eller den lärarens
handledning, under den uppsyningsmannen eller förmyndaren. Det är
således föräldrars, husbönders, lärares och politiens skull, att de äro
sådana. Men låtom oss förbättra deras uppfostran, så måste vi få så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
