Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i min lilla skrift pag, 7 och 8 *) finnes infördt, hvarigenom frihetens
lyckliga verkan i många delar hlifvit hämmad. Men deruti misstager
herr kritikus sig äfven, att han uppgifver fria heting såsom de enda
af mig anmäl ta medel att hjelpa vår brist på tjenstefolk; har han ej
läst 12 och 17 §§, hvarest talas om deras personliga säkerhet och
frihet till giftermål? Har min herre emot dem något att invända?
eller tror han tillgång på arbetare i vår tjenst kunna vinnas äfven utom
dessa medel? Då måste han visst skaffa oss arbetare från någon
annan planet.
Herr kritikus vill skrämma mig, såsom pre st, med minskningen
af våra förra lagliga rättigheter genom en sådan utvidgad
frihetsprin-oip; men jag bör försäkra min herre, att jag först såsom auktor icke
känner några band af egennyttan, då jag talar för medborgare: denna
lilla fogel fångas icke på den qvist min herre tror. Demäst bör jag
berätta min herre, att jag vet många lärare vara väl lönta i städerna,
der inga lagars band, utan en inbördes kärlek afmäta deras löner.
Tör det tredje bör min herre lära sig att göra åtskilnad emellan
näringar och ett samhälles styrelse. Min diskurs har varit i det förra,
och min herre blandar det in i det senare. Upphäfvandet af styrelsen
förstör samhället och det skygd medborgare söka derunder, men
friheten i näringarna styrker den samma. Om styrelsen heter det i Sverige:
„Konungen eger styra rike sino han och ingen annan“. Denna
styrelse måste ske genom högre och lägre embetsmän, af hvilka
somliga åligger att genom dagliga undervisningar dana folket ifrån
barndomen att blifva förnuftiga menniskor, goda kristna och redliga
medborgare; andra bafva att uträtta konungens befallningar i allehanda
särskilda mål, andra åter att afhjelpa tvister om mitt och ditt och
att döma lasten och skydda oskulden. Finner nu den styrande
mag-ten dessa sina armar vara oumbärliga, så lärer han ock veta att efter
deras behof och landets lagar så löna dem, att han genom deras glada
tjenst säkrast kan gagna sig, sitt rike och medborgare. Men att
fastställa vissa årslöner för tjenstefolk är det samma som att låta köparen
sätta taxa på andras säljbara varor, som emellan gudar kunde låta
liöra sig, men emellan förderfvade menniskor knappt lärer kunna få
bättre namn än ett aristokratiskt herravälde på den ena och träldom
på den andra sidan, — som ofelbart måste förr eller senare försvaga
rikets naturliga styrka.
Liknelsen om ett skepp, der vatten eller proviant tryter, är
alldeles orimlig. Hvilketdera skola tjenstehjonen här vara? skola de
här likna provianten, eller besättningen? Förstås de här under
proviant, så frågar jag: mån kritikus tror, att styrande magten är i stånd
att göra ett jemnskifte af tjenare emellan husböndeme? eller huru
nöjd torde min herre vara dermed, om han i stället för fyra nödiga
tjenstehjon ej finge lof att taga sig flere än två? Jag tror säkert, att
min herre vore den förste som ropade: här är ju ingen frihet! Skall
tjenstefolket åter vara besättningen, som fir i sin hungersnöd halfva
*) Ofvan sid. 344.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
