Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peripatheticus framhåller i Dagligt Allehanda n:o 66, hurusom menniskan
ej i samhället har qvar sin naturliga frihet, samt att det allmänna bästa hör
vara den högsta lag. I och med sjelfva födseln råder olikhet mellan olika
medlemmar af samhället; der ene födes herre, den andre tjenare. Ett
grefve-barn och en bondeson kunna för den skull i detta fall omöjligen stå i samma
predikament. Uträkningen af löner borde ej ankomma på tjenstehjonens
eget behag och ofta imaginära behof; deraf skulle först följa lönernas
oskäliga stegring, dernäst yppighet, som betager lusten hos tjenstehjon till
svårare arbete, och sist hvarjehanda bedrägeiuer på husbönders depens å
ena sidan samt landtbrukets och näringars förfall jemte dermed förknippade
olägenheter å andra sidan. Det vore tillräckligt, om husbonden hade rätt
att gifva gratifikation åt ett tjenstehjon, som skickat sig honom till nöjes.
Härpå svarade Chydenius med följande i Dagligt Allehanda n:o 104
införda uppsats.
Till Herr Peripatheticus.
Nu på stunden fick jag först läsa min herres skrifvelse till mig
i Dagligt Allehanda N:o 66 af den 22 Mars, och bör strax, ehuru
trångt jag ock hafver om tid, besvara den. Det drager ändå nog
långt ut på tiden, innan min herre genom tidningame kan fä läsa
svaret, ty jag bor för långt borta från hufvudstaden.
Hvarken min herre eller Sincerus Moderatus är belåten med
mina komplimenter, derför bör jag ej heller besvära dem dermed;
men sanningen att säga, är min herre långt resonnablare i sjelfva
saken än Sincerus var, och det salt min herre brukar, kan väl tålas,
helst af den, som saltar för andra i mer laget.
Jag är glad, då jag träffar en kritikus, som talar ren svenska,
att man förstår hvad han vill säga, men då jag råkar för herr lagman
Antonsson, är hans språk så högt och imponerande, att jag ej vet,
hvarest jag är hemma, och nyligen fick jag n:o 60 af Stockholms
Posten, (den jag ej annars eger), der hans fullmägtig är lika obegriplig
med sin principal. Jag blef af en okänd anmodad att besvara honom,
men det är svårt, ty han är, i synnerhet i början, helt obegriplig,
och behöfde samma grammatikaliska skrapa som herr lagmannen sjelf,
om ej värre. Sådana papper pryda ej vårt vittra tidehvarf.
Men det hörer ej hit. Min herres gmndsanning, att vi måste
förlora af vår naturliga frihet, då vi träda i samfund, medgifver jag
gerna. Jag har medgifvit den i den kritiserade piécen pag. 37 *),
och förklarat saken närmare uti svaren på mina förra herrar
motsä-gare, i synnerhet i det, som min första kritikus fick; men med denna
princip få vi icke blindvis fuska bort så många, så nyttiga
medborgares naturliga rätt under namn af samfundets bästa, efter det hvar
husbonde kan uträkna sin enskilda vinst. De öfriga klassifikationer i
samhället min herre omnämner går jag alldeles förbi, de höra icke hit,
och kan af deras varelse i ett samfund icke slutas hvarken till deras
nytta eller skada för det allmänna.
Det blefve ofelbart för vidlyftigt att anställa här en filosofisk
granskning om gränserna af vår naturliga rätts inskränkning; vi råka
*) Ofvan sid. 357.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
