Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår gemensamma princip, salus reipubliece suprema le» esto, och frågar
först: är det billigt att i ett svårt hungerår, då födan är tredubbelt
dyrare fin i goda år, betala lika lön som vid den ymnigaste bergning?
båda kunna ju infalla under en väntad förordnings bestånd. Svarar
min herre ja, så är det icke af hjertat, utan för att komma utur
knuten, ty då tjenstehjon bjudas fiere för blotta maten än min herre
be-höfVer, så lärer han, om han skall vara hushållare, spara
tjenstefolks-löneraa det året till andra behof. Säger åter min herre nej, så har
min herre redan i uppsåt att betala mindre än förordningen dikterar,
allenast han kan, h. e. [ärnar] öfverträda lagen. Hvi skola vi då
plädera för en lag, den vi ej tänka hålla längre än han instämmer med
vårt intresse?
Men än vidare frågar jag: tror min herre, att en sådan taxa i
lagen vinner någon allmän verkställighet, der brist på legohjon
existerar? Så enfaldig kan jag ej anse min herre vara. Jag har väl ingen
spådomsanda, men det vågar jag säga, att den på flesta ställen blifver
utan efterlefhad, och det ömmar mig att se i vår tid en sådan lag
tillskapas. Men skulle den ock efterlefvas, som dock blifver omöjligt,
verkar den på olika tider mycket ondt i samhället genom missnöjen
och utflyttningar.
Min herre säger rätt efter min tanke, att gratifikationer äro för
trogen tjenst billiga, — men hvad betyder då taxan? Jo, att
husbonden får gifva mera om han vill, men ej tjenstehjonet begära; på
hvilkens sida väger då rätten? Men om stor brist vore på tjenare,
mån icke min herre, för den välgemingen att få tjenstehjon i sin
tjenst, gema lofvade förut någon påstådd gratifikation, hellre än vore
utan? Hvad är då den påstådda lönens fastställande? En liten
skrämsel för legohjon i böijan, den de dock snart vågade att trampa under
fötterna tillika med sina husbönder.
Intet äro fria beting nya, de hafva varit länge i bruk på de
flesta ställen, och blifva det framgent hos andra än dem, som årligen
måste rekrytera tjenstehjon genom kronobetjenten, och desse äro Gudi
lof ej så många, att de få hedern att utgöra samhället, ej heller hafva
dessa beting haft den afmålade verkan. Bet är säljarens sak att rosa
sin vara, dermed gör han ej synnerligen orätt; men det är köparens
att känna varan eller vara betrodd på öppet köp efter varans värde
och gångbart pris. En god tjenst kappas tjenstehjonen om på lika
sätt som husböndeme om ett godt legohjon, så att dervid är
fullkomlig reciprocitet, och om bristen på tjenstehjon har vändt någon förmån
åt deras sida, så bör orsaken, — som är tvånget, — häfvas, men för
allt hvad heligt är ingalunda för en liten smickrande vinst på nytt
införas, att öka olycksföljderna deraf för samhället.
Känner min herre icke kongl. rådkammarns projekt till en
förnyad tjenstehjonsstadga ? Bet är uppsatt i anledning af kammar- och
ekonomie-deputationens tankar i detta ämne, och kongl. kammar-kollegii
derpå fotade yttrande. Det är författadt af rikets ypperste män, med
all den mogenhet och granskning som är möjlig, och det stadgar i
första §, att hvar och en må taga sig tjenstehjon så många han vill,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
