Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min herre vädjar slutligen i denna omständighet till allmänhetens
omdöme; välan! jag gör så med, — men det förstås af sig sjelft, att
den måste vara oveldig, ty annars tror jag, att min herre lärer få
nog många husbönder på sin sida, fast ingalunda på långt när alla,
och jag åter torde ej sakna mångas medhåll af tjenare, då jag visst
vet, att om voteringen sker per capita, måste pluraliteten å min sida
blifva stor. Men jag är ändock icke nöjd med den, utan voterar långt
hellre på vår skarpsynte konung att blifva skiljoman emellan oss,
hvil-ken, ehuru hörande till husbondeklassen och det in superlativo gradu,
likväl hafver ett så oskiljaktigt intresse uti bådas trefnad och välgång,
att vågskålen i hans höga hand äfven af den grund måste väga jemnt
och göra rättigheterna dem emellan reciproka.
Än några ord om stadgade löner. Huru kommer min herre
från min fråga, om taxan skall hållas, då tjenstehjon utbjuda sig för
blotta födan i hungersår? Han svarar: ,,om aftal sker förut, så bör
det stå i husbönders och tjenstehjons magt att efteråt höja eller
minska lönen. Yälan! hvad gagnar då taxan? Medgifves icke då redan
nödvändiga och dagliga öfverträdelser af en lag, som nu påstås böra
stiftas? Men min herre vill allenast hafva den till rättesnöre för
domare och exekutorer att hjelpa den klagande till rätta, då intet aftal
skett. Det är: kongl. maj:t sluter då ett kontrakt emellan husbönder
och årstjenare, som bör gälla i det fall, då de icke sjelfve vilja
ackordera. Det går an: jag ser icke mycket ondt deruti, men ock ingen
nytta. Det är alldeles samma kasus, som om någon betingade sig af
en eller flere en husbyggnad, ett fartyg, ett tunnland jords upptagande
eller annat sådant, men ackorderade icke med arbetaren om priset,
derför borde man på allt sådant fastställa en taxa, som i sådant fall
skulle tjena domare och exekutorer till norm. *
Min herre påstår, att om hungersnöd kan förutspås, bör äfven
lagen genom dess stiftares ömma försorg lämpas derefter. Hvad är
det? Hvem kan förutspå hungersnöd?
Men det kunna alla säga, att hungersnöder i alla tider nog ofta
infallit, och kunna således äfven hädanefter beklagligen inträffa, men
att af lagstiftare begära en taxa på löner, lämpad efter dem, är att
begära orimligheter. Deras excellenser herrar riksens råd hafva intet
kunnat uppgifva sådant förslag i sitt ganska mogna utkast till en sådan
stadga; intet riksstånd har kunnat göra det, ehuru de alla af kongl.
maj:t blifvit hörda häröfver, och mig veterligen har ingen privat varit
i stånd dertill; huru skola vi då af lagstiftare begära omöjligheter?
Man kunde ändock måtta till något, ehuru aldrig utan misstag, om
här allenast vore tvenne kasus, neml. högsta välmåga och yttersta
hungersnöd att formera någon taxa till; men då verkliga händelserna
oändligen variera emellan dessa båda ytterligheter, ses ganska lätt
omöjligheten af en sådan lagstiftning, och än mera af dess
verkställighet. Emedlertid har min herre med denna nödiga jemkning af lönen
i goda och onda år medgifvit obilligheten af en lika taxa i alla år,
och det är just det samma som jag påstått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
