Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borta, men man blev glad, när man blev tillsagd, att gå upp
och kläda sig. Innan middagen läste min mor julevangeliet
för oss i barnkammaren vid skenet av ett ljus. Det var
tradition. Två ljus skulle ha varit otänkbart. Julmiddagen åts
så sent som klockan sex, och det var alltid några inbjudna,
bland dem farbröderna Häggström och Adolf Hillman. Och
så tändes då äntligen granen. Den tiden fick man
hjärtklappning, när dörrarna slogos upp, och man såg den stråla emot
sig som en drömlik uppenbarelse. Min far satt vid pianot,
och med en underlig känsla av rörelse, gränsande till bävan,
intonerade vi julvisan. –
Det är underligt med julklapparna. I och med att de
börja hopa sig på bordet, försvinner helgden från helgen.
Barnen glömma granen. Dess ljus brinna ned utan att någon
fäster sig vidare vid det. Luften i rummen doftar av vaxljus
och bränt barr. Man knaprar gotter i otillåtliga mängder,
högar av denna världens goda ligga staplade framför en.
Vart har den verkliga julstämningen tagit vägen? Hela
rummet liknar mest en skräpig marknadsplats. Där har lästs en
del kvicka julklapps verser, och man har skrattat åt en del
barnsliga rim. Nu är det förbi. – Kvällen är så gott som
förrunnen....
När jag blev äldre brukade jag, sent på natten, smyga
mig ut och se på julgranen, där den stod med nedbrända
ljus; mörk, doftande och – ensam. Jag minns, att jag tyckte
den var förskräckligt ensam. Och innerst inne var det liksom
något sorgligt med alltsammans. Först ett onaturligt jäktande,
en våldsam spänning – och så reaktionen. Det snörde ihop
i halsen. Som om man ätit för mycket gotter och ändå inte
vore mätt. Men den där kväljande känslan satt djupare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
