- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
31

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet och Hamiltons.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man väl fått sin skrapa och sin förlåtelse, var saken absolut
utagerad.

Den gammalmodiga, rymliga interiören på nedre botten
var ett paradis för oss barn. Först var det den stora avlånga
salongen med blekgröna väggar. Där stod flygeln. Till
vänster om den låg biblioteket, men dit in kommo vi mera
sällan. Från salongen gick också en dörr in till
skrivkabinettet. Sedan var det den stora salongen, som gick genom hela
slottets bredd, vars trymåer mellan fönsterna imponerade
kolossalt på mig. Och slutligen kom matsalen. Också den
upptog hela slottets bredd och hade två dörrar ut till
terrassen.

Bortom matsalen låg köksdepartementet, med bl. a. två
handkammare, stora som rum. Det hörde till de mera
minnesrika stunderna, då man fick gå med »tant Anna» (äldsta
dottern i huset, sedermera doktorinnan Geete och författarinna
till: »I solnedgången») in i dessa mystiska förvaringsrum, där
det på hyllorna fanns allt av »gotter», som ett barn kan
drömma om. Där vankades massor av härligheter.
Egentligen fingo vi leka och leva rövare i hela huset. Och ofta
deltogo de yngre av familjen i våra vilda påhitt, medan de
äldre med änglalik välvilja lyssnade till våra indiantjut. Tant
Anna tecknade också ovanligt roligt. Ofta berättade hon
sagor för oss, som hon illustrerade, medan hon berättade.
Hon hade alltför mycket humor för att bli sentimental, och
att hennes förmåga höjde sig långt över dilletantismen
bevisar en sådan saga, tecknad och målad i sepia, på 10-12
blad, som jag ännu har i min ägo. Vilka »tanter» ha
numera tid och lust med något liknande? Och finns det barn,
som skulle uppskatta det?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free