- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
35

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet och Hamiltons.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skorrande r-en, och hans höga, smittsamma skratt voro äkta
hamiltonska. Han älskade allt i naturen: skogar och vatten,
blommor och djur – men också jakt, kanske mest för att
han då fick tillfälle att ostörd vandra omkring i vildmarkerna.
Hans humor var outsinlig och personlig, ofta djupt mänsklig
med en ganska stor bottensats av melankoli.

Den gången märkte ju inte vi, barn, någon mollklang i
hans väsen, men den röjer sig, ibland mycket starkt, i de
brev han skrev just den tiden till mina föräldrar i Rom.
Säkert var han en alltför konstnärlig och poetisk natur till
att, utan kamp, uppge sitt innersta jag och ägna sig helt åt
juridiken. Att hans längtan och håg den tiden stod i kraftig
opposition mot den väg han valt, och att han befann sig i
sin verkliga Sturm und Drang-period, därom talar tydligt ett
av dessa brev:

»Genuabrevet fyllde mitt kvalda hjärta med en sådan
res- och livslust», skriver han, »att jag måste lätta min själ genom
att sparka Sveriges Lag kring rummet; ett förfarande som
kanske var orätt, då jag ju är vigd med det odjuret för livet.
– – Men hade vi ej varit förenade i åtta år, så skulle jag
min själ söka skilsmässa för ’missämja i levernet’!» –

När jag läser dessa förtjusande, varmhjärtade, på en gång
poetiska och humoristiska brev, fylles jag av en stilla undran:
var vänskapen vänner emellan starkare, större, offervilligare
då än nu? – Denne älskvärde, unge »farbror» Hugo var det
alltså, som, glad och förtjust, övertog den sex man starka
barnskara, som lämnats på slottet »i förvar». Och att vår
vistelse där varken föll honom ledsam eller besvärlig, bevisa
några ord i det sista brevet innan föräldrarnes hemkomst, där
han skriver: »Jag skulle säga lika många hurran med lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free