- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
41

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet och Hamiltons.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekantskapen längre. Jag smög mig ut i mörka natten, och
så lade jag benen på ryggen och stannade inte, förrän jag
lyckligt och väl var inom slottets skyddande murar. När
farbror Hugo och bröderna kommo tillbaka, funno de mig
där, förödmjukad och generad – men räddad. Vad jag fick
utstå av hån och smälek för mitt harhjärta är bäst att kasta
en slöja över.

Hugo Hamilton var också den förste, som invigde oss i
Karl Michael Bellmans sånger. Han lärde oss sjunga: »Se,
dansmästar Mollberg, bröder» och en del andra. Men på
mig var det förspilld kultursträvan. Då föräldrarna kommo
tillbaka från Italien, beklagade jag mig över farbror Hugos
simpla smak och förklarade indignerad, att jag inte begrep,
hur »så fula visor får stå på tryck». Allting fordrar tydligen
sitt psykologiska ögonblick.

Men så randades småningom den dag, då vi skulle stiga
ned från höjderna och resa tillbaka till vårt hem vid
Islandsbron. Som jag alltid varit passionerad för poesi och hade
ganska lätt att lära mig utantill, hade jag den hösten lärt
mig Victor Rydbergs jubelfestkantat. Ett par dagar innan
flyttningen från slottet, stod jag i fönstret och såg ned mot
huset vid Islandsbron, medan jag salvelsefullt deklamerade:

»Salem, Salem ses i fjärran!
Fram till fadershemmet I Fram I»

Strax innan jul kommo föräldrarna hem. Naturligtvis
hade de med sig en mängd små presenter till oss. Men den
enda, som gjorde ett varaktigt intryck på mig, var ett
granatäpple, som min far lyckats förvara åt mig. Något
underbarare hade jag aldrig sett, och ännu i dag tycker jag, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free