- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
54

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skoltiden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Skämt åsido, så led jag ganska mycket de få år jag, med
långa pauser, var tvungen att gå i skolan. Jag ansågs, utan
»dom och rannsakan», som klassens svarta får. Ibland var
det rättvist, ty jag pratade för mycket och hade en ödesdiger
fallenhet att imitera. Men många gånger fick jag stå
hundhuvudet för mycket skoj i klassen, som jag inte alls haft
med att göra. Det roligaste vid hela skolgången var, att,
när vi bodde uppe i Geijersgården, min bror Knut om
vintermorgnarna skjutsade mig utför Carolinabacken på sin kälke
och sedan drog mig sista stycket in på Trädgårdsgatan.
Han började skolan senare än jag den tiden, och han var
alltid hjälpsam och vänlig och tyckte om att göra små
tjänster. Över de skumma, snöiga morgnarna, då vi susade
utför den ganska folktomma backen, låg något sagolikt och
ovant, som tilltalade mig. Men – det hörde ju egentligen
inte till undervisningen! Och förtrollningen bröts, så fort
man kom in i den fullpackade bönsalen och uppropet
började. Vi hade upprop varje dag och middagsbön varje dag,
då vi – i korus – läste upp varannan vers i en av Davids
psalmer. Föreståndarinnan läste varannan. Sällan har väl
en skön diktarskapelse till den grad profanerats. Inte förrän
på allra senaste åren har jag läst om dem och kommit
underfund med, att de inte alls likna dem vi den gången rabblade
upp, ivriga att få smälla igen boken och störta ut till friheten.

Examensdagen var den mest fruktade och den mest
efterlängtade under läsåret. Men den pötsligt festliga prägel,
som allt och alla ansågos skyldiga att skylta med under de
korta timmarna, föreföll mig osann och tillgjord. Över allt
var prytt med blommor. Över svarta tavlan hängde en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free