Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skoltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskild förståelse för humor. Och om någon vågade antasta
hans hjärtebarn – historien – med något ungdomligt eller
förmätet skämt, kunde man vara säker på, att farbror Claes
drog blankt som en sann karolin.
En dag vid middagsbordet, då pojkarne voro mer än
vanligt skojfriska, föll talet på Karl XII. Min bror Knut
upplät då sin röst och yttrade följande hädiska replik:
»Jaså, han som stupade i slaget vid Lützen»!
Farbror Claes’ nyss så vänliga ansikte förvandlades i en
sekund. Han förstod inte skämtet utan kände sig endast
sårad i sin allra ömmaste punkt. Med en ursinnig blick
bakom glasögonen och en befallande gest mot dörren,
ropade han:
»Ut! – Bort från bordet! En pojke, som inte kan sin
historia bättre, är inte värd att sitta ner och äta tillsammans
med oss andra! Ut!»
Min far var inte närvarande, och vi sutto alla gravtysta
men hade svårt att hålla oss allvarliga, medan Knut mycket
lugnt reste sig och traskade ut ur salen, varefter middagen
avslutades under allmän förstämning.
Sedan kom naturligtvis en förklaring och en försoning.
Men efter den betan aktade man sig väl att tala skämtsamt
om de odödliga hjältekonungarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
