- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
62

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resa till Norge.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ångbåt fortsatte till Kristiania, som det på den tiden kallades.
Sjöresor ha alltid varit min förtjusning. Att »stäva» ut mot
något okänt över ett glittrande hav hör, i mitt tycke, till
något av det mest tjusande bland äventyr. Och intet ljud
äger mera mystisk lockelse för mig än det dova tutandet av
en stor ångare, när den i mörkret, med tända lanternor, går
obekanta öden till mötes.

När jag många, många år senare än min första Norge-resa,
gick uppför landgången på en Hamburg–Amerika-ångare,
som lade ut från Kuxhafen, för att resa över till
New York, var jag alldeles ensam; ingen att vifta farväl till
på kajen eller att säga några ord till avsked. Men jag kände
mig endast förväntansfull och glad, och då båtens bassignaler
började ljuda, erfor jag en hemlig rysning av fröjd över
det äventyr jag fick vara med om. Mina förhoppningar
svekos inte häller. – Den lilla anspråkslösa första turen till
Norge var en späd början, men det var en härlig färd. Jag
minns, att min mor satt länge uppe på däck i den ljumma
sommarnatten och samtalade med en vacker ung fransk dam.
Hon hette Geneviève. Jag kan ännu tydligt se hennes eleganta
profil mot den bleka sommarnattshimlen; det var första
gången jag hörde franska talas av en infödd, och första
gången jag såg en dam bära ett flor, som endast räckte till
nästippen.

När vi kommo fram till Modum, ösregnade det, och det
blev sedan nästan vår dagliga musik under de veckor vi
vistades där. De tunga granarna droppade av fukt, och
de små trävillorna voro skäligen enkla – och fuktiga också de.

Något slags »skötsel» blev det egentligen inte tal om.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free