Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppväxtåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jacob A. Josephson, Uppsalas director musices, ansåg, att
hans anlag voro i högsta grad sällsynta. Han ivrade på, att
Carl Göran genast skulle sluta skolan och skickas ut till
någon verkligt överlägsen lärare. Men det förslaget var helt
enkelt omöjligt att realisera. Han fick nöja sig med, att
spela för en rätt god lärare i skolan, Carstensen, och hemma
spelade mamma och han en massa härlig klassisk musik
tillsammans. Redan vid 12 år var han för sin ålder ovanligt
skicklig, och både hans uttryck och ton ägde något innerligt
och stort, som betog alla som hörde honom. Sorgligt nog
dröjde det mycket länge, innan han fick tillfälle att studera
några år hos Isaye i Brüssel; – så sent hade han kommit
dit, att tiden för att utbilda sig till virtuos var försutten.
Då han sedan kom tillbaka till Sverige, spelade han i
Operakapellet och blev senare musikrecensent. – Men det var
inte vad han drömde om som halvvuxen uppe i
Geijers-gården.
Föräldrarna hade också lyckats samla en hel del
musikälskande vänner för att om söndagarna sjunga körverk till
pianoackompagnemang. Det var goda förmågor, som bidrogo.
Fru Olena Rabenius, gift med professor Rabenius, hade en
mjuk, mörk alt, som gjorde sig präktigt, och – främst av
alla – fru Dina Edling, vars varma sammetsröst jag ännu kan
höra, då hon sjöng sopranen i Södermans Katolska Messa.
Det var verkliga högtidsstunder. Och vi barn fingo
naturligtvis höra på så mycket vi ville. Ja, det hände, att man
fick tillåtelse att vara med i sopranstämman i någon kör, där
ens »voix blanche» varken bidrog till – eller störde
helhetsintrycket. Men man kände sig stolt och glad att få
»leka med» på ett hörn. Pianoackompagnemanget och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
