- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
86

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förändringar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var ett glatt »gäng», som samlades nere på
skridskobanan vid Svartbäcken. Av flickorna tyckte jag, ända från
början, bäst om »Tuttan» Thestrup, dotter till
överstelöjtnanten vid Upplands regemente och hans fru, född friherrinna
Wrangel. Hon var en söt, kvick och varmhjärtad flicka, och
mycket personlig och livlig. Vi två höllo ihop som mycket
goda vänner, och fast vår skämt- och livslust ibland tog sig
uttryck, som missuppfattades av en och annan kälkborgerlig
tant, hade vi ingenting annat för oss än en del oskyldigt
skämt, som vi gott kunde stå för. Oberörda av en tämligen
trångsynt småstadskritik gingo vi i alla fall vår väg fram
och hade kolossalt roligt tillsammans. Till Thestrups kom
jag ganska ofta, både i vardagslag och på större tillställningar.
Det låg en hel del tradition över de låga rummen, där gamla
möbler och småsaker vittnade om god kultur, och där allt
gick mycket stilla och ordnat till. Det var bara ibland, då
Tuttan fyrade av någon av sina kraftrepliker, som hennes
lilla lågmälda, fina mor plötsligt kunde se på henne i
förvåning, som om hon undrat, varifrån hon fått en så ovanligt
livaktig telning. Jag kan också ännu höra den tyste,
stillsamme Herman Wrangels inåtvända skratt, då han, med en
glimt i ögat, njöt av Tuttans spontana yttranden. – Tuttan
gifte sig och flyttade till Boden, men vi ha i alla år
uppehållit kontakten med varandra per brev, och helt nyligen
personligen återknutit vår vänskap på det mest osökta och
trevliga sätt.

Herman Wrangel var en kär vän i familjen under hela
skoltiden. Sedan skildes våra vägar helt och hållet. Men
för tre år sedan möttes vi oväntat igen – i en korridor i
ett stort sanatorium, där vi båda besökte anhöriga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free