Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijersgårdens grannar. Baler under skoltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
danstillställningar. Där gick enkelt till, men man hade
roligt och råkade alltid trevliga ungdomar. Vid sådana
dansaftnar voro också ibland äldre gäster bjudna, såsom en eller
annan professor.
En kväll var professor Svedelius närvarande. När supén
var framdukad, stod han länge vid bordet och såg på
anrättningarna med sina besynnerliga, halvöppna ögon under de
slappa ögonlocken. Plötsligt stack han ned hela handen i
i en stor karott med spenat. En annan herre, som stod
bredvid honom, skyndade sig att säga:
»Förlåt, professorn, men det där är spenat!» Professor
Svedelius tog hastigt upp sin gröna näve ur spenatkarotten
och klappade den andre herrn på ryggen med den:
»Tack! Tack!» brummade han. »Det var riktigt vänligt
av er att tala om det för mig!»
Liknande små episoder hörde till vanligheten, när
professor Svedelius var närvarande.
Men den vackraste och gladaste bal jag minns sedan
skoltiden, var inte alls någon barnbal, utan en, som mina
föräldrar ställde till, medan familjen ännu disponerade den stora
salen på nedre botten i Geijershuset. – Den kvällen fingo
vi barn vara uppe med.
Av de unga damerna minns jag särskilt fröken Greta
Gahn – en verklig skönhet, med stora mörka ögon, lockigt
hår och ett förtjusande leende. Ännu på gamla dagar, som
rektor Leonard Wærns hustru, då jag någon gång återsåg
henne, tänkte jag på, hur egentligen alldeles lik sig hon var,
sådan jag mindes henne från min barndom. Fröknarna Nisbeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
