- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
111

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater. Det nya hemmet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

August Lindberg turnerade i landsorten under sin allra
första teatertid och väckte uppseende med sin Hamlet; –
inte minst för att han spelade rollen i ljus peruk, vilket ju
stred mot traditionen, och därför upptogs onådigt av en del
kritici. Han kom ofta i vårt hem, och mina föräldrar
uppmuntrade livligt hans konstnärsskap, som de värderade som
äkta och personligt.

Vi barn voro lyckliga, när några fribiljetter föllo på vår
lott. Jag vet inte, hur många gånger vi sågo Hamlet, men
vi tröttnade aldrig på det. Vi fingo också se Angust
Lindberg i franska lustspel, bland vilka Fruarna Montanbrèche
står tydligast för mitt minne. Att Lindberg den tiden kunde
ge glada, t. o. m. uppsluppna roller med den äkta verve och
naturliga skämtstämning, som stycket krävde, kan man knappt
föreställa sig, när man såg honom spela på äldre dagar. Men
det var verkligen så, och det var inte bara vi ungdomar,
som vredo oss av skratt, utan hela teatern var ett enda
jubel, från golv till tak.

Längre fram kom den tid, då Julia Håkansson och Tore
Svennberg reste Sverige runt med en ofta utmärkt repertoar.
Det var ett par sällsynta dramatiska konstnärer, hängivna
sitt yrke och naturliga i sitt uppträdande, verkliga människor
– passionerade och starka, som kunde tolka de mest olika
mänskliga affekter, kraftigt, men utan överdrift.

Det var bara en gång det »ville sig» litet galet med en
av deras föreställningar. De gåvo ett lätt fransk lustspel,
som, jag tror, hette »Lilla markisinnan». Marika
Stiernstedt hade nyligen kommit hem från Paris och hade ännu
aldrig varit på en teater. Men hennes mor, som var mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free