Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bröllop och en förälskelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finns ett franskt ordspråk, som säger: »II faut bien
choisir son moment». – Det är gott och väl. Men ibland
är det helt enkelt omöjligt. Det finns saker och ting, som
komma över en »som en nysning».
Till sådana höra förälskelser. Man kan inte bestämma över
sina känslor, så att de endast uppträda vid tillbörlig ålder
och på lämplig tid. Ledsamt nog blev jag kolossalt förälskad
den hösten. – Dock inbillar jag mig visst inte, att jag är
ensam om, att ha blivit verkligt förälskad vid 15 år. Det var
naturligtvis inte heller min första förälskelse, men den var
mycket intensiv.
Cirkus Schumann hade kommit till Uppsala tidigt på
hösten. Visserligen höllo de till i ett tält, men det hindrade
inte, att det var en verkligt förnäm anda både över deras
prestationer och de uppträdande själva. Marta Schuman
(senare rysk furstinna) såg redan då ut, som om hon vore van
att bära en krona, och den verkligt manligt vackre jockeyen,
Cook, ett under av vighet och elegans, kom damernas hjärtan
att klappa mycket fort. Några år senare dog han av
överansträngning, ännu ung, på ett sjukhus i Stockholm.
Honom beundrade jag mycket. Men den, som jag ägnade
min stormande fast blyga förälskelse, var en italiensk ung
man, Joe Hodgini, som tillsammans med sina båda ovanligt
vackra systrar tillhörde sällskapet. Mina drömmars föremål
var bara jonglör. Men han var vacker som en dag – nästan
litet väl vacker, så som jag nu minns honom. Jag är rädd
för, att han hade rätt mycket av reklamskönhet. Men jag
dyrkade honom. Olyckligtvis bodde han i ett av de stora
gårdshusen inne på den öppna gården, mot vilken vår våning
vette. Jag såg honom ofta komma och gå, och hans närhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
