- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
153

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmsflickor. Uppsalavår.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte vilket intryck hon för övrigt gjorde på mig, endast att
jag tyckte, att hon var mycket affekterad, när hon sjöng:
»Fjorton år tror jag visst att jag var» – en ohygglig
komposition, som på intet sätt kan inrangeras under benämningen
konst, men som, ofattligt nog, slog an på den stora publiken.
Lyckligtvis är den nu ur tiden. Jag minns, att
landshövding Wennerberg sade om Kristina Nilson:

»Och så ordentligt, som hon öppnade munnen se’n!
Man såg alla hennes trettiotvå tänder, och de voro friska,
varenda en!» Men säkert hade hon en hel del stor konst
att ge sitt auditorium, och hon blev frenetiskt hyllad.

Då universitetshuset blivit invigt (1887) var det aulan där,
som apterades till konsertsal. Av dirigenter minns jag ingen
tidigare än Ivar Hedenblad. Han hade entusiasm och schwung
i sitt sätt att anföra och en stor förmåga att sammanhålla
och liva ungdomarna, fast man ibland inte riktigt kunde följa
med hans abrupta övergångar från det starkaste forte till det
mest drömlika piano och den mängd eleganta små detaljer,
som ibland störde helhetsintrycket. Men det var kraft och
hänförelse över den ungdomliga kören, och hela konserten
var en upplevelse, som aldrig förfelade sitt intryck.

Den något grådaskigt dekorerade aulan livades av alla de
nya, med plymer, blommor och band, garnerade
sommarhattar, som den dagen debuterade på damernas huvuden.
Även om det var ganska blåsigt och kyligt – och det var
det nästan alltid – hade man den nya vårdräkten i ordning.
Det var vår, och det skulle vara vår; det stod i almanackan!
Alltså måste man vara vårklädd.

Och när sångarna marscherade in, frackklädda och
högtidliga, från en dörr i absiden, omsvepta av en svag – aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free