Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmsflickor. Uppsalavår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långsamt fyllas av de mest stridiga, på en gång lyckliga och
beklämmande, känslor.
Om Södermans underbara: »Skjön Jomfru luk dit Vindu’
op» var med på programmet, då smalt man ju genast. Och
den var med i de serenader jag fick lyssna till, för att
»pojkarna» visste, att det var en av mina älsklingssånger. – –
Och så intonerades slutligen avgångsmarschen. – Man hörde
sanden knastra under sångarnas steg, grinden till gatan slogs
igen, och i gränden utanför förtonade klangen småningom.
Snart låg natten åter tyst, ljus, aningsfull, så som endast en
nordisk vårnatt kan göra det. Man släckte ljuset och gick
till sängs igen. Men det dröjde länge, innan man somnade.
Det var inte lätt att komma till ro efter ett sådant avbrott.
Romantik! – En ny tid rynkar på näsan, drar kanske
på munnen åt en sådan liten episod. Den, som fått vara
med om den, vill inte undvara den.
Längre fram i maj firades vårfesten i Botaniska
trädgården. Som regel var den inte särdeles tilltalande, ty på
den tiden flödade punschen i fast otroliga strömmar från
buteljer och glas, och Alma Maters unga söner voro inte
särskilt fördelaktiga att skåda under herraväldet av denna
ohyggliga, sliskiga läskedryck. Men de vårar, då studentkåren
ställde till en stor friluftskarneval, var det ett annat liv över
festen. En hel del vackra och roliga grupper och figurer
voro ypperligt maskerade och kostymerade, och då de nått
fram till Botaniska trädgården upplöstes tåget, och de gingo
omkring bland publiken, så att man fick se dem på nära
håll och hälsa på sina vänner. Som några av de bästa minns
jag en gång Nalle Halidén (då för tiden svarthårig) förklädd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
