Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hösten i Uppsala. Två studenter. Björnstjerne Björnson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fungerar på sitt eget personliga sätt, och ingenting är väl
onaturligare och ledsammare än det jämnstrukna.
August Stjernstedt och hans familj bebodde senare ett
rätt stort ställe, Kockenhus, på Kullen i Skåne, där vi sedan
gästade dem ett par gånger under olika somrar. Det ligger
i södra skogsbrynet av den bokskog på vars norra sida
Arildsläge befinner sig. August Stjernstedt såg mycket bra ut och
var en älskvärd, sympatisk man, med en omättlig kärlek till
poesi. Nere på Kockenhus skulle han föreställa lantbrukare,
som han nog inte passade så vidare bra för. Ibland brukade
jag skämta med honom om, hur han, med ett absolut
frånvarande uttryck, stack en likgiltig hand in bland höet i ett
hölass för att känna om det var torrt, medan han sakta och
drömmande deklamerade: »Wenn sich zwei Herzen scheiden»
eller någon liknande Heinedikt – när han inte citerade
Snoilsky, som han avgudade. Som anställd hos prins Eugen
passade han utmärkt, fin och kultiverad som han var och
med en hel del intellektuella intressen.
Det blev en glad och angenäm höst. Vi arbetade alla
flitigt, var på sitt håll – prins Eugen inte minst, som satte
in hela sin energi och sitt intresse på de ateljéstudier han
börjat hos Gegerfelt. Om kvällarna råkades vi ofta, och
samma trevliga och naturliga vardagston i umgänget rådde
även nu. Allt varmare lärde vi oss uppskatta prins Eugens
levande och klara personlighet, och hans vakna intresse för
allt, både mänskligt och konstnärligt, var ända från början
av äkta och fullödig art. Hela familjen kände den
uppriktigaste saknad, då han, vid höstterminens slut 1886, lämnade
Uppsala för alltid för att på nyåret bege sig ut till sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
