- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
171

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hösten i Uppsala. Två studenter. Björnstjerne Björnson.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han gått in för, är ovedersägligt. Och när han försvann ur
vår åsyn, var det, som om det blivit skymning omkring oss.
Han var en personlighet och en vän, som man saknar och
aldrig glömmer.


På våren 1887 kom Björnstjerne Björnson till Uppsala
för att hålla föredrag i samband med den turné han gjorde
i de nordiska länderna.

Mina föräldrar hade känt och hållit av Björnson ända
sedan unga år i Rom, och på den tiden svärmade han mycket
för min mor, som då för första gången reste i Italien med
morfar. Det var många intressanta och glada minnen, som
band dem. På senare år hade de dock något grumlats på
grund av de politiska åsikter, som Björnson låtit lysa fram
både i diktning och föredrag. Men – i alla fall – när
Björnson annonserade sin ankomst till Uppsala, föll det av
sig självt, att han skulle besöka mina föräldrar. Min far
var emellertid så intensivt svensk, att – som vi på skämt
brukade säga – det »osade blått och gult» omkring honom.
Och nu satte han sig absolut till motvärn mot att råka
honom.

»Han sätter inte sin fot i vårt hem!» utbrast han mycket
barskt. »Och om han vågar att komma hit upp, kommer
jag själv att öppna dörren för honom och säga: »Jag bugar
mig för skalden Björnson! – Jag respekterar människan
Björnson! Men politikern Björnson kastar jag utför
trapporna! Därmed jämt!» – Punkt! Slut!

Den ödesdigra dagen kom. Jag vet inte, hur mamma
kände det, men jag var i andlös spänning. Nu ringde det!
– Jag hörde, från mitt lilla rum min far, som öppnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free