- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
178

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sommar. Hos Ellen Key i hennes barndomshem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då fick jag faktiskt en chock.

Jag lät honom läsa dikten till slut, men sedan nästan rev
jag boken ifrån honom, tog den med mig in i mitt rum och
behöll den där. Jag tog den med mig till Paris och gav den
aldrig tillbaka. Den var i åratal min »nattduksbordsbok»,
och jag reste aldrig utan den. För mig var den en
uppenbarelse – fullständigt ny och oväntad – och jag läste den
med den oreserverade tjusning, som det är härligt att kunna
känna någon gång i livet. Särskilt var det »Ensamhetens
tankar», som gåvo mig det lyriska svar på mina egna känslor
och tankar, som jag sökte och behövde just då. Men där
bredvid beundrade jag »Djufars visa», »Namnlös och odödlig»
och många andra i den rika, färgstarka och ungdomliga
samlingen.


Emellertid nalkades uppbrottet. På den tiden var det
ju inte samma »ingenting» som numera, att en ung flicka
på nitton år begav sig ut till Paris, ensam, för att studera
målning. Hade jag haft min mor eller någon äldre person
att hylla mig till, hade det varit all right. Nu ville
emellertid ödet, att den enda människa jag kände i hela det stora,
farliga Paris var en ung svensk målare, min gamle vän
Gunnar G:son Wennerberg. Han hade lovat ta hand om
mig första dagarna och hjälpa mig att finna ett hyggligt
pensionat. Men mina föräldrar fingo lyssna till många
varningar från vännerna i Uppsala och många mörka spådomar,
som just inte verkade vidare upplivande, varken på dem
eller mig. Emellertid slog jag dövörat till. Jag skulle ut!
Jag behövde komma bort från Uppsala. Den föregående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free