- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
188

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fransk gästfrihet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med förtjusning. Men hon var tvungen att, samma dag,
resa tillbaka till Paris. Och så blev jag lämnad därute,
ensam med de två ungherrarna och den präktiga gamla
hushållerskan, Louise.

Hon erbjöd sig genast att sköta om mig – jag skulle
bara ligga stilla och vara lugn – och pysslade om mig
gjorde hon också på det vänligaste och omsorgsfullaste sätt.
Tyvärr höll mitt elände i sig mycket längre än jag trott
möjligt, men det fanns ju ingenting att göra åt saken, även
om situationen var ganska plågsam för mig. Där låg jag
sjuk i en vilt främmande herres hem, på ett främmande ställe,
i ett främmande land. Bara jag försökte resa på mig,
svimmade jag (en konst, som jag aldrig förut kunnat) så det var
bara att hålla sig lugn. – Men så, äntligen, efter en tio–
tolv dagar, voro smärtorna förbi, och jag gick, något
vacklande, ner i matsalen och åt för första gången déjeuner
tillsammans med de båda herrarna. Dock dröjde det ännu
flera dagar, innan jag fick tillåtelse att resa tillbaka till
Paris.

Hösten stod nu i sitt färgrikaste flor. I parken ute vid
Les Bouleaux gulnade tårpilar, akasior och plataner.
Krysantemerna blommade överallt i myllrande mängder och i de
underbaraste färgskiftningar; nere i den blanka dammen
simmade svanorna omkring och speglade sig tankfullt i det
mörka vattnet, och på de fina grusgångarna tassade de båda
svarta Ulmerdoggarna med mjuka steg liksom leoparder.
Björkdungen, varav stället fått sitt namn, hade redan fällt
sina gullöv. Stämningen där ute var romantisk och liksom
halvt sövande. Gunnar började måla ett porträtt av mig,
som blev ganska bra, tror jag; vi läste högt och förde en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free