- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
191

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett parisiskt hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid måltiderna uppassades vi av en hovmästare i frack,
och det hela gick med verklig stil – undantagande, som sagt,
lunchen med sin vaxduk.

M:me Borget var angelägen att jag skulle ha roligt. Först
och främst ville hon, att jag skulle se något på teatern. Jag
var ju i Paris! Man fick inte försumma tiden. Det allra
första jag såg var – lustigt nog – den berömda
varietedivan Thérésa – Yvette Guilberts föregångerska och
parisarnes avgudade gunstling. Hon hade den kvällen sin
avskedsrecett på Châtelet, och jag tyckte att hon var fasansfull att
skåda; oerhört yppig, med många fettvalkar i nacken och
under hakan, våldsamt rosapudrad och med en mun, som
hade starkt tycke av ett tryne. På håret bar hon en
guldkrona, på vilken topparna voro prydda med riktiga
mandariner. Hon sjöng en visa om »La mère», där det gjordes
anspelningar på »La belle mère», »La grand’ mère» och »La
mer». I den senare beskrev hon havet i olika stämningar
och agerade sjösjuk på ett i högsta grad illusoriskt sätt.
Publiken var fullständigt vild. Jublet var frenetiskt.

Det var egendomligt att höra folk ropa, stampa och skrika
som galningar av hänryckning och otålighet, och radens
busar blanda sig i prestationerna med högljudda och
närgångna anmärkningar. En gång gällde det en kyss, som en
ung man på scenen skulle ge en söt ung flicka. Men det dröjde
och dröjde. Äntligen flögo de i famnen på varandra! I
detsamma hördes en rå karlröst ropa från raden: »Enfin que
ça y est!» Det blev ny applåd och flera skrattsalvor.

Fransmännen äro kanske i ännu högre grad än andra
söderns folk en underlig blandning av naivitet och
världsklokhet, brådmogen livserfarenhet och på andra håll ett ganska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free