- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
192

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett parisiskt hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

outvecklat psyke. Jag har aldrig blivit rätt klok på, huruvida
deras goda och älskvärda egenskaper sitta djupt eller på ytan.
Men får jag döma efter mina egna erfarenheter, skulle jag
på det varmaste vilja taga dem i försvar, när de beskyllas
för kalla och beräknande.

De personer, som visade sig älskvärda och goda mot mig
i Paris, och de voro ganska många, hade verkligen ingenting
att vänta av mig annat än min tacksamhet. Men det var
tack vare dem, som vintern blev innehållsrik och värmande,
och det utan min egen »förskylian eller värdighet», som det
heter på gammalt språk.

I M:me Borgets vackra hem var livet som en fest från
dagens början till dess slut. I skymningen brukade jag ofta
stå och se ned på Place de l’Opéra, där lyktorna tändes, och
på den glada, myllrande trängseln av människor och vagnar.
Det var liksom en festfläkt även över djupaste vardagslag,
ett sprudlande liv, en glädje i själva atmosfären, som
smittade ifrån sig. Men där voro också luncher och middagar,
utfärder i vagn i »le Bois» och andra teaterbesök.

Till lunch kom en dag den då uppburna författarinna,
som skrev under pseudonymen Henry Gréville, gift med en
M. Durand. Hon var liten och fyllig, med rufsigt, grått hår
och nonchalant klädd. Hennes man var hennes skugga, och
hon behandlade honom därefter. Längre fram på vintern var
jag ibland bjuden till te i deras hem. Där var hela
salongsgolvet täckt av små djurhudar, tätt intill varandra, som man
gick och snävade över, och alla soffor och divaner voro klädda
med stora djurfällar. Det verkade mitt emellan en
exposition i en pälsvaruhandel och en bättre eskimåhydda. Men
när man väl makat sig till rätta bland allt pälsverket, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free