- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
194

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett parisiskt hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av hovmästaren, imponerade det minsta på dem. På mig
imponerade den i högsta grad. Jag märkte tydligt, att här
inte var frågan om någon vanlig uppländsk orre. Vid
närmare bekantskap visade sig emellertid de eteriska unga
damerna vara ett par intelligenta, personliga och inte det minsta
tillgjorda unga flickor.

Under vinterns lopp kom jag ganska ofta i deras hem och
tillbragte flera verkligt roliga aftnar i deras villa i Passy, där
de bodde tillsammans med sin mor. Deras far, Maurice, som
modern låtit skilja sig ifrån, levde ute på George Sands gods,
Nohan i Barry, där han dog ett par år senare.

Den aftonen blev jag också bekant med M:me Borgets gifta
dotter, M:me Guignard. Hennes man var djurmålare och
ansågs som en kapacitet – en fetlagd, flegmatisk man,
älskvärd och humoristisk. M:me Guignard var en stilfull, elegant
kvinna, intelligent och personlig. Hon hade starkt rödfärgat
hår och var ganska målad, men hennes uttryck var vackert,
och hennes underligt hesa röst kunde ibland smälta till ett
intagande mezzavoce i de små rörande eller fräcka gatsånger,
som hon föredrog med mycken artistisk känsla. Från
Guignards utsökta och gästfria »hotel», nära Avenue Villiers, har
jag många vackra minnen.

En annan av gästerna – och den intressantaste – var
den berömda skådespelerskan vid Théâtre Francais, Jeanne
Samary – Paris’ Ellen Hartman, elegant, full av espri och
oemotståndlig ungdom och sinnesfriskhet. Hennes
konversation var lika sprudlande som hennes ansiktsuttryck var
talande och roligt. Senare hade jag den glädjen, att se henne
som Suzanne i Paillerons bekanta komedi: »Sällskap, där man
har tråkigt», en roll, som passade henne förträffligt, och där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free