- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
217

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strövtåg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flanerade längs blomstermarknaden där utanför, var ett spel
av liv och färger, som var konstnärligt njutningsrikt. Eller
att stå i skymningen på en av broarna, när »l’heure bleue»
sjönk över staden, och se Seinen förvandlas till blått, smält
glas, över vilket de alldeles ljudlösa små båtarna, »les mouches»,
arbetade sig fram med sina tända lyktor. Det är en så
helt annan stämning än över Stockholms vattenvägar och
nattbelysningar. Eiffeltornet var den vintern under byggnad,
och dess gigantiska skelett lyfte sig med varje dag allt mera
sagolikt i höjden.

Louvrens väldiga massa imponerade både ut- och
invändigt, och besöken där voro också både täta och grundliga;
liksom även i Luxembourg, i sin förtjusande och förnämliga
trädgård.

Det hade också sitt nöje, att leta upp någon lustig liten
restaurang på andra sidan Seinen. Ibland slog man sig ner
vid en av de många »Rendez-vous des Cochers» och åt lunch
på en duk, ymnigt fläckad med »le petit bleu», där man satt
omgiven av lustiga typer, som högt och ogenerat diskuterade
alla möjliga intima spörsmål, som man aldrig trott kunde
beröras annat än diskret och i förtroende. Eller man trängde
sig in i någon överfull lokal, bland örondövande skratt och
prat, där oftast damerna dominerade, med sin blixtsnabbt
flödande konversation, sina små axelryckningar och sina
talande handrörelser. Där kunde man bevittna många
sorglustigt mänskliga scener – jalousi och tvister, ibland lätt
överstökade, ibland i full gång ännu sedan »madame» blivit
hjälpt på med kappan och seglat ut före mannen, sedan hon
kastat mördande blickar bakom sig på den arme älskaren,
som troppar efter, skuldbelastad och ödmjuk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free