- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
229

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärssocietet. Jul.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av välljud, ända upp till de himmelska regioner, där vi
dvaldes, och kom oss att stundtals helt och hållet glömma den
yttre situationen.

Vi fingo också bevittna pariserpublikens etusiasm, då den,
under en av Pattis och de Reszkés duetter, lät höra ett doft,
unisont och utdraget: »Aaahhh!» som, sedan duetten slutat
(ja, en gång t. o. m. mitt i den!) utbyttes i de mest
frenetiska applåder och bravorop. Patti gnistrade av äkta
ädelstenar, och hennes lilla graciösa och eleganta apparition tedde
sig på det stora avstånd, varifrån vi sågo henne, som en
älva i en saga – fulländad – men av minimala dimensioner.

Vi hade emellertid vunnit vårt mål och återvände hem
belåtna – också jag, trots den ekonomiska förlusten. –

På nyåret anställde vi en svensk jungfru. Hon hette
Carolina, var helt ung – kanske tjugutvå år – ovanligt
vacker och i grunden snäll, men ytterst obsvärad och
hemtam i sitt uppförande. Trots allt kommo vi ändå att tycka
riktigt bra om henne.

Hon hade ganska länge tjänat hos doktor Axel Munthe
under hans första äktenskap, och hon hade många
egendomliga historier att berätta, inte minst om hans berömda hund
Puck. Han lydde blint och endast sin husbonde, berättade hon,
vilket gjorde, att han, när doktorn var borta, nästan skrämde
slag på hans unga fru och Carolina. Doktorn hade gett Puck
befallning att vakta dem, men det tydde han på sitt eget
vis. Var gång de försökte komma ut ur huset, förbi den
morrande Cerberus, måste de vända om, ty han reste sig
upp, färdig att kasta sig över dem. Och så fingo de sitta
där, tills doktorn kom hem och befriade dem ur deras
fångenskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free