- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
230

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärssocietet. Jul.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon talade väl om sitt f. d. husbondfolk och tog doktorns
»egenheter» med jämnmod, men särskilt beundrade hon hans
unga fru, som hon kände stor sympati för. Förresten är
det bestämt säkrast att alldeles ignorera de historier, hon
undfägnade oss med. Kanske skulle hon, för egen del,
gärna instämt i de ord, som doktor Munthe yttrar i
inledningen till den svenska upplagan av sin bok: »Jag begär
inte bättre, än att inte alltid bli trodd.»

Med Carolina kom en frisk fläkt av bohême in i vår
tillvaro. Vi kunde rakt inte behandla henne enbart som
tjänarinna. Det var omöjligt att sätta sig i något slags respekt.
Hon deltog livligt i våra fröjder och bekymmer – och vi i
hennes. Jämt var hon ute och roade sig – var och med
vem hade vi ingen aning om. En gång t. ex. kom hon
en morgon, glad och leende, in med kaffebrickan, alltjämt
utstyrd i den guldpapperskrona och långa, vita slöja jämte
ett smycke av »omätligt värde», som hon fatt sig tilldelade
vid en nattlig skönhetstävlan i hallarna som »La Reine des
Halles». Hon var alltid fullständigt ogenerad och
situationen vuxen, något som förresten tycks vara ett vanligt drag
hos verkligt vackra människor – liksom hos verkligt
välklädda. De känna instinktivt, att de taga sig ut och äro
alltid à leur aise.

Av okänd anledning hade hon döpt mig till »lilla ängeln».
Jag var onekligen i högsta grad oförtjänt av en så
överjordisk titel, men det hjälpte inte.

Om morgnarna stod hon ofta vid min säng med en
drömbok i handen, och jag hade knappt hunnit slå upp »mina
himmelsblå», förrän hon utbrast: »Vad har lilla ängeln drömt?»
En dag tydde hon min dröm så här: »Succès pyramidal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free