- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
240

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en av Maupassants böcker, är inkarnationen av den kvinna
han diktade om och diktade för.

Bakom chäslongen står författarens byst på en sockel och
blickar ut över parkens skuggiga träd.

Men mera än »Bel-Ami» och »Une vie» komma säkert
hans mästerliga korta berättelser att bevara hans namn åt
eftervärlden. En så mänsklig och fulländad konst kan helt
enkelt aldrig bli gammalmodig.

En av de sista dagarna i mars kom min mor till Paris för
att hämta mig till den Italia-resa vi planerat, innan jag
lämnade Sverige. Dagen förut hade jag känt mig förkyld och,
i min iver att bli frisk, inmundigat en sex, sju gånger för
stark dosis antipyrin, varför jag tillbragt natten innan hennes
ankomst med att hålla på att dö (utan skämt!) och åtskilliga
av förmiddagens timmar med att ligga djupt avsvimmad.
Emellertid skickades det efter en doktor, som skrev någon
oskadlig »sirop», och som länge satt och höll min puls. På
mitt nattduksbord hade flickorna på skämt ställt ett porträtt
av Jean de Reszké, den berömde tenoren. Doktorn tog det
och tittade på det, kände igen det och ställde det tillbaka
med ett menande: »Ah!» Antagligen trodde han, att
antipyrinhistorien var något slags misslyckat självmordsförsök på
grund av obesvarad kärlek till parisoperans avgudade tenor.
Hursomhelst! Jag ville vara vid stationen, då min mor
kom. Annars skulle hon bli ängslig. Och då Gunnar
Wennerberg kom för att hämta mig, orkade jag följa med, fast
det var med knapp nöd. I alla fall gick allt väl. När tåget
rullade in på stationen, skakade mig den hederlige Gunnar
ordentligt i armen med befallningen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free