- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
253

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italia la bella.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ju en del realistiska monument, men de flesta ha dock en
viss konstnärlig hållning, som försvarar dem.

Senare i livet har jag flera gånger besökt Genua. De
gamla palatsen imponera med sin bleknade prakt och sina
kungliga proportioner, havet gör sig storartat från vissa
punkter och – ändå! Jag har aldrig lyckats känna mig gripen
av den skönhet, som gör Genua så ryktbart.

Det ligger nästan alltid en underlig atmosfär över de flesta
hamnstäder, som, mer än hos andra metropoler, verkar liksom
otillförlitlig och beklämmande.

Hamburg, Marseilles, Genua, ja, Neapel i all sin skönhet!
Det är som om luften vore impregnerad av den mystiskt
blandade brygd, som frambringas genom anhopningen av en
massa olika element. Främmande nationer trängas där; smuts,
lastageplatser och hamnmagasin, dockor och sjömanskrogar,
ruskiga kvinnotyper och en så gott som osynlig men
betydelsefull hamnpopulas, som med sitt speciella arbete, sina
nöjen, laster, brott och tragedier bildar liksom en stad i
staden.

Endast en stad mitt inne i ett land har ingivit mig samma
otrygga känsla som en hamnstad. Det var – många år
senare – Prag. Det sagolika, mångbesjungna Prag. Där hade
man hela tiden en instinktiv känsla av osäkerhet; av ett folk,
som inte såg en rätt i ansiktet, av svarta, mystiska valv och
portgångar, som ledde – vart? Sluskiga individer, som stodo
i klungor och viskade, och hemska, kvinnliga skepnader.
Kanske var jag alltför uppfylld av »Golem», Meyrinks
märkliga, halvt förvirrade Prag-roman, som jag läst strax förut,
och som gjort ett starkt intryck på mig. Men Prag – med
sina sagor och sitt Hradschin – längtar jag ej att återse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free