Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romadagar. Ett Romahem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförfalskade atmosfär av nedärvd italiensk borgerlighet, som
härskade där, verkade trygg och sympatisk. När man i
skymningen kom för att deltaga i deras gammalromerska
»cena» (kvällsvärd) drog man – som alltid i de gamla
italienska husen – på en klocksträng utanför porten nere i
gatan, och som ledde direkt upp till Venturis våning.
Filomena – den präktiga gamla hushållerskan – stack ut
huvudet någonstans i ett fönster högt uppe och ropade ner
genom mörkret; »Chi è?» (vem är det?) och så blev
man insläppt i den beckmörka förstugan och trevade sig uppför de
branta, svarta trapporna. Överst däruppe stod Filomena och
sträckte en antik oljelampa »a tre becchi» (med tre vekar)
över trappräcket för att skingra mörkret en smula. En sådan
lampa var så gott som den enda belysning, som bestods i
vestibul, kök och sovrum. Den gav ju inte något bländande
ljus men onekligen en stämning av längst förgångna tider.
Den vänlige, gästfrie Signor Venturi var en stilfull man
på omkring sextio år. Han var ungkarl, men med den
släktkärlek och känsla för sammanhållning, som man nog endast
möter hos söderns folk, hade han öppnat sitt hem för sin
brors änka, son och två unga döttrar. Gästfrihet måtte
förresten vara en egenskap, som karaktäriserar alla nationer. I
varje land, där jag rest, har jag alltid mött en gästfrihet, som
fyllt mig med den gladaste förvåning. Vi skola inte
föreställa oss, att vi äro den enda nation i världen, som utmärker
sig därvidlag. – Här hos Venturis behandlades man som
gamla vänner i huset. Mina föräldrar hade ju också bott
där en tid under sin Italieresa efter jubelfesten, och man
kände sig alltid välkommen.
En av hans brorsdöttrar, Bettina, var en vacker flicka av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
