- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
264

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romadagar. Ett Romahem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Adriana. Men Schück, som inte uppfattat, att vi skulle stiga
av, stod kvar på tåget och stirrade på oss med den mest
snopna min. Jag kan ännu se honom. Både i Tivoli och i
Villa Adriana har jag under senare besök fördjupat mig
betydligt mera ingående än denna första gång, som snarare
hade karaktären av ungdomligt turisteri. Villa d’Este var
den tiden svårt att komma in i, och jag såg inte denna
sagolika fläck av jorden förrän flera år senare.


En rätt märklig teaterkväll upplevde vi i Teatro del Valle,
då den berömda skådespelerskan, Virginia Marini, hade recett
i sin glansroll Adrienne Lecouvreur. Hon spelade rollen helt
olika M:me Bartet vid Théâtre Français. Med mindre stil och
mera passion, mindre förnämligt, men med större åtbörder
och friare diktion. Hennes temperament hade en starkare
färgad läggning.

Men stycket var ganska enkelt som uppsättning och
medspelarna mycket slätstrukna. I slutscenen, där Adrienne
förgiftas av rivalens blombukett, sparade hon inte på realistiska
effekter, så starka, att man ett ögonblick kände sig en smula
kuslig till mods. Men då ridån åter gick upp, stod hon på
scenen, nästan dold av jättestora blomsterkorgar och
blomsteruppsatser. Ingen av dem tycktes emellertid vara
förgiftad, ty hon såg strålande ut och tog leende emot publikens
stormande ovationer.

Mitt intryck av Rom var vid de åren inte så starkt
vad det blivit i senare tider, men redan då låg som en
aning den stämning över mig, som alltid griper mig i
Rom: en oförklarlig melankoli. Kanske är det sciroccon, som
framkallar den beklämning jag sällan kan frigöra mig från,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free