Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romadagar. Ett Romahem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller är det tyngden av det förgångna? I Florens lever
man mitt uppe i ungrenässansen i all sin blodfulla och
dramatiska våldsamhet, sin bländande, konstnärliga produktivitet
och otämda kraft. Allt står en där så mycket mänskligt
närmare, liksom påtagligt. Där är det individen, som gör sig
gällande, och på ett sätt, som den kanske aldrig gjort varken
förr eller senare i historien. I det antika Rom möter man
mest staten – snarast som ett abstrakt begrepp, mot vilket en
och annan kejsarprofil står skarpt och utmanande etsad. Med
få undantag försvinner individen som en nästan opersonlig
detalj i den stora helheten.
Ingen stad i världen omspänner väl så många kultur- och
konstskeden som Rom. De olika »strata», som gömmas i
dess jord, och de olika arkitekturstilar, som trängas sida vid
sida ovan dess jord i form av tempel, antika bad, kyrkor,
palats, somliga perfekta, andra i ruiner, representera så gott
som allt, som huvudsakligen frambragts från längst förkristna
tider. Här och där härskar barocken, på andra ställen
medeltiden och renässansen, men högre än alla lyfter sig
antiken. Det är den, som samlar världsintresset omkring sig.
Den genomsyrar marken, också i andlig mening, som jästen
i en deg. Trots renässansens storvulna och högaristokratiska
låter och barockens pompösa prakt, är det antiken, som
dominerar i Roma Eterna ännu i dag.
I Rom lever och andas man i ett absolut dött förflutet.
Ens promenader, studier, upptäcktsfärder – även om man är
en enkel lekman, som traskar omkring med Bedaeker som sin
urkund – allt går ut på, att i någon liten mån kunna
intränga i och komma underfund med en ringa bråkdel av en
länge sedan död värld. Och denna värld är så oerhört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
