Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Capri. Doktor Munthe innan San Micheletiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lopp, men andan i dem är densamma. Djärvt, käckt, ja,
varför inte kalla det vid sitt rätta namn, hänsynslöst skildrade
av en man med oerhörd människokännedom, fantasi och
sällsynt berättartalang, och som roar sig med att säga ungefär
allt, vad han har lust till. På det hela taget var han nog
just detta: »Mannen, som gör vad som faller honom in.»
Men där bredvid fanns det hos honom en ansats till
melankoli, som man sympatiserade med och trodde på. I dagboken
talar jag om hans »melankoliska röst»; »Munthe var
melankolisk» o. s. v. Sedan jag läst hans bok, kan jag ej låta
bli att undra, vari denna melankoli bottnade. Kanske i hotet
om hans avtagande syn?
Hans yttre hade intet särskilt fascinerande. Hans, redan
då, klena ögon hade egentligen ingen tilldragande blick. Den
var trött och ansträngd. Hans ansikte var inte ungdomligt
eller intagande, men han var fängslande och älskvärd, och
man »undrade» över honom. Men jag kunde inte låta bli att
tycka, att: »han är snäll och rar». Vad strecket under är
innebär av tyst reservation, förmäler inte historien. Jag hade
nu hela tiden en tydlig intuition av, att hans historier
ofta voro något »skarvade», och det kom mig ibland att
känna det när han talade, som om jag gick på gungfly. Min
mor däremot godtog varje ord, som utgick ur hans mun.
Hon var en fullblodig fantasimänniska. Men jag, som var av
en yngre generation, tog allting mera skeptiskt och kritiskt.
I alla fall fanns det ett par områden, där vi alla möttes
i fullständigt samförstånd. Doktor Munthe hade humor; en
glad, barnslig humor, som kontrasterade mot hans i övrigt
brådmogna väsen. Han njöt hjärtligt av vad som var
komiskt, och hans eget skämt hade ingen giftig udd. Och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
