Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S. Antoniofesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäljerska i butiken och förlovad med en käck, sympatisk
ung man, som tittade in medan vi voro där.
Det var på hemvägen från Pasquarella jag fick se en
herre gå framför oss, klädd i halmhatt, blå linnerock, vita
byxor och skor, och som jag genast gissade måste vara
doktor Munthe. Jag hade med flit inte uppsökt honom
under de veckor jag bott där nere, ty jag hade hört, att han
var så överlupen av besök, att jag var rädd att kanske bli
betraktad som en intruder. Mannen framför oss pratade
med alla caprioter han passerade, klappade om dem och fick
dem att skratta. Slutligen gick han in i en bod. När han
kom ut därifrån, sprang jag in och frågade ägaren, om det
inte var doktor Munthe.
»Jo visst var det det! Känner signoran inte il Dottore?»
Alltså tog jag mod till mig, stegade fram till honom och
presenterade mig:
»Goddag, doktor Munthe! Jag är Helena Nybloms dotter.
Vi ha känt varandra här nere för ioo år se’n!»
Han tittade på mig ett ögonblick under halmhatten med
sina svaga ögon, och vi skakade hand. »Ja visst, ja!»
svarade han. »Men var det inte 101 år se’n?»
»Jo», medgav jag villigt, »nu minns jag tydligt, att det
var 101 år se’n! – Och här är min man.»
Munthe tittade på honom under hattbrättet. »Jaså, är
det du!» utbrast han. (De hade känt varandra något under
ungdomstiden i Rom).
Vi blevo stående länge och pratade. Munthes samtal
föll på kungliga personer, och han tycktes känna och vara
god vän med de flesta. – Plötsligt slog han på sin
kavajficka och frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
