- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
306

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venedig.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vad tjänar det förresten till, att beskriva Venedig? De
som känna och älska det, erfara detsamma som man själv,
och de andra, som varken kunna eller vilja se dess skönhet,
äro antagligen obotliga.

Första gången jag kom ut på Marcusplatsen i strålande
sol, hade jag en känsla av att plötsligt ha förflyttats från
verkligheten till något slags saga.

Där låg piazzan – med Marcuskyrkan i fonden, glittrande,
nästan overklig i solljuset, och vars underbara inre med sina
guldskimrande väggar och valv inte äger någon rival i
världen; med lagunen, som skvalpade silverblå i ljuset bakom
piazzettan, flaggorna, som sakta smällde mot de väldiga
flaggstängerna, duvorna, som flögo i tusental mot den fläckfria
luften, och en fridsam, stilla glammande och lugnt
promenerande människomassa. En sådan syn glömmer man aldrig.
Man är tacksam, att den faktiskt ännu existerar, och denna
känsla av tacksamhet känner jag varje gång jag återser
Venedig. Allt kan – och blir tyvärr banaliserat. En vacker
melodi, som man hör spelas för ofta och dåligt, slutar med
att förarga en, och man skyller sin antipati på melodien.
Venedig har i århundradenas lopp reproducerats i olja,
akvarell, etsningar – och på vykort – mer eller mindre dåligt.
Det betyder ingenting. Originalet står kvar och vittnar emot
alla orättvisa beskyllningar – bländande och evigt skönt.

En gång, i en dikt, har jag kallat Venedig »ljusets och
tystnadens stad», och var gång jag återsett det (bortåt ett
dussin gånger), tycker jag att de båda epiteten passa det bra.
Frånsett en och annan vissling från de små ångsluparna (i
vaporetti) och ett och annat vilt gräl mellan gondoliärerna,
härskar tystnaden där som i ingen annan stad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free