Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venedig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den sommaren voro ännu vaporetterna så sällsynta, att
deras visslingar mottogos med en storm av skrän och
okvädingsord vid varje »traghetto», där gondolernas flottiljer
ligga förtöjda. Vid dessa traghetti rådde förresten stund vis
ett ganska högljutt liv. Dar diskuterade gondoljärerna allt
under solen – från regeringen till sina privata kärleksaffärer.
En gång hörde jag två gondoljärer, som i ungefär tre
timmar grälade om en repstump så lång som min arm, och det
med en energi och passion, som om det gällt ett par rivalers
strid om en älskarinna.
Av Venedigs befolkning äro åtskilliga tusen gondoljärer,
så att det är ju ganska naturligt, att de tillerkänna sig själva
en viss auktoritet; men jag har aldrig råkat en ohövlig eller
oärlig gondoljär. Tvärt om har jag varit med om, att de
kommit och återlämnat saker jag glömt i gondolen, och som
jag inte haft minsta hopp om att någonsin återse.
Venedig som »ljusets stad» håller också streck. Få städer
– om ens någon – äger väl detta liksom självlysande
skimmer som Venedig. Allting glittrar – vattnet, byggnaderna,
luften – till och med skuggorna på palatsmurarna äro lätta
och genomskinliga, ofta ornerade av reflexer från solljusets
mönster i det svagt rörliga vattnet nedanunder.
Om konsten och arkitekturen i Venedig är så hissnande
mycket sagt och skrivet, att det tjänar till ingenting att orda
om arkader, mosaiker och kyrkor. Bara ett par saker i den
oöverskådliga samlingen vill jag nämna som i mitt tycke äro
pärlor: Kyrkan S. Giorgio degli Schiavoni, vars fresker av
Carpaccio höra till det mustigaste och livaktigaste från den
tiden, med sina kraftiga guldtoner och sin dramatiska
komposition. Och så den bedårande putto-omkransade brunnen, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
