- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
308

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venedig.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vita marmor beskuggas av Colleonis djärva ryttarestaty på
sin alltför höga piedestal.

Vi bodde vid Canale Grande i ett litet trevligt hotell,
strax bredvid Bauer Grünwald. Redan tredje dagen gjorde
vi bekantskap med min bordsgranne vid table d’hôten, en
italiensk sjöofficer. Han var under medellängd men hade ett
stilfult huvud och var en gentleman. Han var vice amiral
vid Venedigs arsenal och en ovanligt trevlig och
humoristisk liten man, chevaleresk och älskvärd. Han fattade ett
livligt intressse för oss och började sin vänlighet med att
erbjuda oss sin gondol flera timmar om dagen. Det var
en vacker gondol med två uniformerade roddare, och den
stod sedan till vår disposition den tid vi tillbragte i
Venedig. Vi måste alltså avskeda den hygglige gamle
gondoljär, som första dagarna varit vår ciceron på kanalerna.
Han var en fin gammal man, riktigt typen för en bra
venezianare.

En dag lade jag märke till, att han hade en liten dikt
textad i vita bokstäver på det ornerade ryggstödet ovanför
de främre sittplatserna i gondolen. Mitt i avbröts dikten av
en liten fågel, som man målat dit. Dikten var ett citat ur
Tasso. Jag började läsa, men läste galet, ty den lilla fågeln
i mitten förbryllade mig.

»Förlåt mig, signorina», avbröt han mig vördnadsfullt,
»men ni läser inte riktigt rätt!» varpå han, med utmärkt
uttryck, läste upp dikten så som den borde vara.

»Ni skriver bestämt själv vers», anmärkte jag, »efter ni
läser dem så bra.»

Han blev generad och svarade blygt:

»Jag älskar poesi, signorina. Och – sanningen att säga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free