Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vestra Dals Prosteri
- Kyrkoherdar i Ferglanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jon Andreæ var här Kyrkoherde 1561. Dog 1575.
Sistnämnda år underskrefs jordboken af ”Petrus
Gudmundi, Guds ords tjenare i Ferglanda, emedan Herr Jon
var så sjuk att han förmådde intet.” En Herr Jons son,
Erland, blef Kyrkoherde i Levene Gäll i
Westergöthland.
Halvardus Arvidi blef 1576 här Kyrkoherde.
Han fick af 1583 års restantier uppbära 4 Daler ”såsom
tärepenningar efter han var med på den Kongl.
begrafningen i Upsala 1584.” Underskref 1593 Upsala mötes
beslut. Dog 1615. Hans barn kallade sig
Fergillander.
Benedictus Halvardi Fergillander, den
sistnämnde kyrkoherdens son. Student i Upsala 1606.
Domesticus eller Capellan hos Biskop Paulus Pauli i
Skara och sedan 1614 här Comminister. Efter fadren här
Kyrkoherde 1616. Dog den 12 Juni 1637. Gift med Anna
Larsdotter, som sedan blef gift med Kyrkoherden i Torp,
Jonas Thorstani Örndahl. En af Fergillanders söner,
Halvardus, blef Kyrkoherde i Ljunghem i
Westergöthland.
Laurentius Rolander, son af Kyrkoherden
i Ed Petrus Magni. Student i Upsala 1625. Reste
derifrån till sin farbroder, som var Handlande i Holland,
och blef af honom underhållen vid Universitetet i
Leiden. Rolander disputerade der sju gånger: den sista
gången sine præside et respondente och blef Magister
ibm 1634. Efter hemkomsten till Sverige Conrector
Scholæ i Skara, samt 1639 här Kyrkoherde. Under kriget
med Danmark 1645 uppbådade Rolander sina Pastoratsboar
och med dem nedgjorde han på Stigsfjellet i Ödeborgs
Socken en Norrsk trupp[1]. Chefen för den Norrska
[1] Härom lemnar följande Wahlbo Häradsrätts Protocoll
af den 31 Juni 1645 upplysning: ”På Vördige och
Wällärde Herr Magister Lars Rolanders, Kyrkoherde i
Ferglanda, begäran meddelar honom Häradets Nämnd det
sanfärdiga vittnesbörd, att han hafver icke allenast af fienden
lidit en stor skada i det han oförmodeligen är kommen,
hans hus berändt och lägrat sig sedan i Prestgården några
dagar, honom afhänt nästan allt han i huset åtte, så väl
det han uti skogen och på fjellet tillförene bortfört
hafver utspanat och i lika måtto borttagit hans spannemål,
så väl hemna i huset och annorstädes i skogen som i
kyrkoherbergena, utan ock bemäldte Mäster Lars af vårt eget
krigsfolk mycket blottad och utgästen vorden, såsom ock
är prestgården i någon tid derefter inemot att fred slöts
och gjordes om nattetid hemligen som förmenes af
fiendens tillskyndan skett vara i brand stuckin af orsak att
Mäster Lars hade den tid fienden är ryckt härifrån öfver
fjellet åt Sundal och sedan viljat, som han förmente, hafva
sin ryterada och fria pass tillbaka igen öfver Stigsfjellet
genom Wahlbo härad åt Norriget och sändt så några sina
bästa saker, kistor och annat med något folk den vägen
igen utåt Norriget, efter han förnam vårt krigsfolk vara i
upptåg och förhanden. När Mäster Lars sådant fiendens
intent förnam och hans folk och tross å vägen vara,
hafver han ej viljat låta honom passet fritt, som de mente,
utan samlat en hop bönder med några få krigsmän, lägrat
sig på fjellet, dem fri utgång och retiraden åt Norriget igen
förvägrat och den mesta parten, undantagandes en prest,
som han lät fånga, nederhuggit, deras tross dem afhändt och
borttagit. Fienden hafver deraf bekommit en skräck och
icke mer vågat sig den vägen tillbaka igen, sin ledna skada
att yedergälla, utan som det säges och föregifves, skall
någon vara hemligen af fienden ditsänder och om nattetid
prestegården påtänt, helst husen voro utanpå i forningen
anstuckne och är således hela manngården förbränd och
allt hvad han i husen hade och igen efter fienden åtte
både sängkläder, hans och hans hustrus gångkläder med en
stor del af hans böcker samt tenn och koppar förbrändt
vordet, så att han med sin hustru äro blotta undkomna
och sluppna utur elden och hafver sålunda lidit en stor
skada.” Det är ofvanför nämndt att samma Häradsrätt
efter Prosten Rolanders död om samma eldsvåda lemnade
6/10 1671 intyg: ”att eldsvådan ej var uppkommen genom
någon fiende, utan genom Prosten Rolanders egen
oaktsamhet och vangömme.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:22:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/carlstadsh/3/0158.html
