- Project Runeberg -  Carlstads Stifts Herdaminne / Tredje delen /
334

(1845-1848) [MARC] [MARC] Author: Johan Hammarin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättelser och Tillägg - Tredje Delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Låt oss i all ting bevisa oss som Guds tjenare:
genom ära och smälek, genom ondt rykte och godt rykte.
2 Corinth. 6: 4, 8. Paulus fann och erfarenheten
bestyrker, att menniskoslägtet är som ett rinnande vatten,
som går genom många krokar. Genom ära och smälek,
ondt och godt rykte. Man bör alltid söka ett godt namn
och undfly ett ondt; men dock i allt, under allt bevisa
oss som Guds tjenare.

Dessa orden gifva anledning till tvenne frågor.
Månne vi alldeles kunna undvika ondt rykte? Nej
beklageligen icke, och det af flera orsaker: ty dels är ingen
menniska fri för fel. Det vore obilligt att begära, det
menniskor skulle kalla våra fel för dygder. Vi måste
tåla att våra brister få sitt rätta namn: och det bör
tjena oss till varning och försigtighet. Dels äro andra
menniskor okunnige om våra afsigter och
omständigheter. Låt oss icke för hastigt säga: hade jag varit i hans
ställe, så hade jag gjort annorlunda: tör hända hade
du gjort sammaledes.

Derjemte gör egenkärleken; att hvar och en älskar
sitt uppförande och sina seder. Äro vi olika andra
eller de oss, så heter det ofta blott derföre orätt
handlat: ty hvar och en tycker sin väg rätt vara. Prov. 21:
2. Och ho kan då vara alla till lags. Slösaren kallar
den sparsamme gniare, lättingen kallar den flitige girig.
Desse belöna med lika mynt, och kalla den gifmilde
slösaktig, och den, som låter förgängligheten fängsla sitt
hjerta, fördömmer honom, som njuter en oskyldig
vederqvickelse. Och ändteligen är ovänskap en betydlig
orsak till obilliga omdömen. Huru litet är icke hatet
tjenligt till domare. Det minsta fel anses som största
brott och ho är alldeles fri från ovänner? Månne Gud,
som är så vis och god, kan göra alla till måtta? Man
hör ju ofta menniskor klaga öfver Guds styrelse.
Huru kan då en menniska begära att vara oklandrad. Det
enda råd, som skulle lyckas att vinna godt rykte, vore
kanske detta: gif hvar man så länge du något hafver,
och när det är slut så lägg dig straxt att dö; ty lefver
du en dag längre så äro dina välgjerningar glömde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:22:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carlstadsh/3/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free