- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
10

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 CAROLINENS MINNEN.
På denna grund voro alla ense om, att man med trygghet
kunde öfverlämna riksstyrelsen i den unge konungens hand.
Förslaget väcktes därom i riksdagen en morgon och tolf timmar
därefter hade konung Carl XII själf tagit regeringstyglarna i
sina händer, sedan han likväl först själf varnat ständerna för
detta steg, påvisande sin ungdom.
Ständerna förklarade emellertid, att de noga betänkt Mg
och anhöllo, att hans majestät måtte genast tillträda regeringen.
— I Guds namn då! svarade kung Carl och därmed var
statshvälfningen fullbordad.
Det blef glädje vid denna underrättelse.
Ständerna, med undantag af prästerna, hvilka hyste några
betänkligheter, kastade hattarne i luften och ropade:
— Lefve leung Carl!
Folket följde ständernas exempel och glädjen blef allmän
samt mycket högljudd och bullrande, emedan detta var den lörsta
glädjepost, som kommit norden till del på ganska lång tid.
Konung Carl XI:s död, slottsbranden, andra eldsolyckor, pest
och hungersnöd voro ingalunda ämnen för glädje, fastmera för
sorg och bedröfvelse och dessa sorgeämnen hade nu länge mar-
terat det svenska folket. Därför blef glädjen, då den nu pa
en gång kom, desto mera bullersam i jämförelse med de sista
månadernas jämmer och klagan.
Konungen själf var dock mera reserverad, i det att tanken
på de allvarliga plikter, som han måste ikläda sig, till största
delen förtog hans glädje öfver det förtroende, som visades honom
af hans folk.
Budet om riksdagsbeslutet och konungens tillträde till rege-
ringen spreds snart från hufvudstaden till landsbygden och
hvart detta budskap kom, emottogs det med glädje och i hän-
ryckning ropade snart hela svenska folket:
— Lefve konung Carl XII!
När Björn sade dessa sista ord, hvilka han uttalade i skarp
betoning, reste han sig upp och höjde högra armen. Alla de
öfriga i stugan reste sig äfven och underligt var det, att elden
i spiseln i detsamma flammade upp med ett ovanligt rödt sken,
hvilket klart belyste carolinen och dem, som voro honom när-
mast, med ett blodrödt skimmer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free