Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKTEN. 15
Alla blefvo illa till mods och skyndade att stoppa ned sina
matsäckar, hvarefter de hastigt begåfvo sig efter konungen in
i skogen för att afvärja den fara, som möjligen kunde hota
den unge monarken, hvilken så dristigt och utan skjutvapen
nu ströfvade på så farliga trakter och kanske skulle duka under
för ett anfall af skogens lurfvige konung.
Kung Carl hade emellertid gått raskt framåt och skallfol-
ket fick ej på länge syn på honom.
Men slutligen nådde ett förfärligt rytande deras öron, hvil-
ket de allt för väl kände igen.
De förstodo då, att en björn blifvit upphunnen och de
antogo, att konungen och hans följe påträffat honom; ty det
var ej att antaga, att skallringens andra sida skulle vara så
nära ännu.
Af alla krafter och mycket oroliga sprungo de då framåt
för att komma till hjälp, i händelse någon fara verkligen var
å färde.
Länge behöfde de ej springa, förrän de hunno fram till
målet ; men där stannade de förskräckta.
De funno en stor björnhane, hvilken rest sig på två fötter
och störtade fram emot konungen, som å sin sida ingalunda
vek undan utan i stället hastade fram mot den fruktansvärde
besten och anföll honom med bötjugan, hvilken han rände in
i buken på det uppretade djuret, som blödande och rytande
ryggade något tillbaka; men därefter med väldig kraft kastade
sig öfver sin motståndare.
Det bief en fruktansvärd brottning.
Ingen tordes skjuta, emedan man likaväl kunnat träffa
konungen som björnen.
Flere bonddrängar, beväpnade med tjugor, störtade fram
för att hjälpa den djärfve ynglingen och möjligen rädda honom
från en död, som de togo för alldeles gifven.
Men innan de hunno fram, brast skaftet på konungens
tjuga och till följd af stöten däi’af tumlade de båda brottarne
ned på marken.
Konungen, som hade det afbrutna skaftet i högra handen,
lyckades nu sticka in detta i björnens fradgande gap och kväfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
