Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 CAROLINENS MINNEN.
— Får jag inte dröja vid din sida, far?–––––Tala om
för mig dina dystra tankar, som jag ej förstår nu. Kanske
jag kan trösta dig, om jag får del af dem.
— Man ger akt på oss, varnade den gamle.
Anna lät emellertid ej afspisa sig, utan lade sitt hufvud
på sned, sägande:
— Skall du låta din Anna fåfängt be och klappa dig, far?
Gubben slog med händerna.
— Ser du, far, ser du, hvilken glädje du har i din gård
denna dag, utropade Anna. Syster Emma springer där glad
och skrattande bland knekthopen.
— Gör du så med, min flicka, sade Olof.
— Hör på glädjeropen och pokalklangen, fortfor Anna.
Skall du inte själf dricka med?
— Låt mig vara, sade Olof.
— Se, hvilket fyr jäntorna och pojkarne hafva.
— Ja, jag ser, mumlade Olof, som på intet sätt kunde
lifvas upp.
— Käre far, utropade Anna. Aldrig har jag väl förut nå-
gon gång sett dig så dyster som nu. Aldrig! — Här har du
ju Emma och mig, som du snart skall få se klädda till lyck-
liga brudar.––– Ser du på Emma, hur hon skämtar med sin
Harald! — ––– Kanske sörjer du därför, att hon snart skall
lämna dig, far, då hon blir gift med LIarald. Men sörj ej där-
öfver, käre far. — Arvid och jag stanna ju alltid hos dig och
hjälpa dig, jag med hushållet och han med gårdens skötsel.
På detta sätt jollrade hon, ehuru förgäfves, med sin far
och under tiden tilltog glädjen, stojet och rörelsen bland folk-
massan på gården, under det att nytt folk oupphörligen ström-
made till.
— Stackars nalle! Nu är det allt hett om öronen för ho-
nom i skogen, menar jag, sade Harald till Kula.
— Jo, jo men, svarade denne och knäppte med fingrarne.
— Allt för artigt, lilla vännen, sade korpral Kämpe till
en bondflicka, hvilken fäste en blomma på hans rock. Flickorna
började nämligen att pryda samtliga de ståtliga carolinerna
med blommor, för att det skulle blifva riktigt festligt och hög-
tidligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
