- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
30

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 CAROLINENS MINNEN.
— Jag menar, hvad jag säger.
— Förklara dig.
— Det är lätt gjordt, sade Olof. Hur var det inte, då vår
nådige konung skulle krönas ! Ständerna svuro konungen tro,
innan han var krönt. Och då i kyrkan hans högvördighet
ärkebiskopen skulle utgjuta smörjelsen öfver konungens hufvud,
så förlamades den höge prelatens hand, så att han tappade
smörjehornet. Det var det första olyckstecknet. Det andra var
ännu värre, ty på vägen från kyrkan rullade ju själfva kronan
af konungens hufvud.
Detta var verkligen fallet. Konung Carl, som var af en
häftig natur, tyckte, att ärkebiskopen var alldeles för långsam
i sina rörelser, hvarför han ryckte kronan ur hans högvördig-
hets händer och satte den själf på sitt hufvud.
Detta gjorde, att kronan kom att sitta tämligen löst på
hufvudet och då konungen efter kröningsceremoniens slut red
från kyrkan, lossnade kronan genom stötarna från hästen ännu
mera och föll af hufvudet.
Utan att på något sätt låta denna obehagliga händelse
bekomma sig mottog konungen åter kronan och tryckte den
ned på sitt hufvud samt fortsatte ridten.
Till minne af detta äfventyr uppsattes öfver porten till
det hus, utanför hvilket detta skedde, en förgyld krona
Men vi må låta Olof fortsätta.
— Förstån I ej, sade han, hvad detta har att betyda^ Det
är vinkar från den Högstes hand om kommande olyckor under
Carl XII:s regeringstid!
Nu svallade vreden öfver hos den käcke korpral Kula
och han utropade, under det han slängde med sin ena hand:
— Drag åt fanders, bonde, med ditt prat! Man skall väl
glädjas, medan man är ung, antingen man är född i den lägsta
koja eller i kungaborgen! Du unnar inte vår nådige konung
litet ungdomsglädje och pratar om astrologer och olyckstecken !
Kungen är rask och kry som en lejonunge och fienderna skola
lära sig frukta honom. Han skall tukta sina gubbar och äfven
* Denna krona finnes ännu kvar. Se i Storkyrkobrinken, andia
huset från Vesterlånggatan på höger hand, då man går upp mot Stor-
kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free