Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 CAROLINENS MINNEN.
— Åh vet hut, hväste Kula och tog nytt tag i stället för
det, som han nödgats släppa.
— Emma, ropade Olof. Skaffa hit ett par stånkor öl; de-
blifva nog snart vänner, de brushufvudena.
Återigen uppmanade fiere röster de stridande att skiljas ;
men det hjälpte ej. De fortsatte striden. Slutligen kom Emma
tillbaka från stugan bärande tvenne stånkor; och närmande sig
Olof sade hon:
— Här är ölet, käre far.
_ Sätt det där, sade han, pekande på den lilla britsen,
på hvilken han förut suttit. Därefter uppmanade han några
personer att med handkraft skilja de stridande åt.
Fiere personer närmade sig nu Kula och Arvid och efter
ett ganska hårdt arbete lyckades det dem att skilja de uppre-
tade männen från hvarandra.
_ Skiljen eder såsom vänner, ropade Olof till dem, då-
de blifvit aflägsnade från hvarandra och syntes blifva lugna.
— Så där, nu är det fred igen, sade Harald.
_ Slutadt är det stora slaget, ifyllde Olof skämtande.
_ Aldrig förr hände mig något sådant, sade Arvid, då
han hunnit komma till besinning.
— Bättre tag har jag aldrig känt, det var, ta mig tusan
pocker, ett ordentligt karlatag, utropade Kula, hvars naturliga,
godmodighet genast åter tog ut sin rätt, så snart striden var slut.
— Låten det vara godt igen nu mellan er, sade Olof.
_ Varen vänner, uppmanade Harald.
— Se här! Glädjens nu och dricken i frid med hvar-
andra, här skall ölet icke tryta, sade Olof och lemnade Kula
och Arvid hvar sin af de båda ölstånkorna, som Emma skaffat ut.
_ Skål, kamrat, utropade Kula och höjde sin stånka mot
Arvid och drack.
Arvid å sin sida drack äfven, hvarefter han sade åt Kula:
— Låt oss glömma detta och blifva vänner.
_ Må ske, utropade Kula. List finnes inte till i en kri-
gares bröst -— och vill du vara min vän, sa blir jag din! Skal.
Nu sväljer jag ned förtreten med ölet och räcker dig till pant
min gamla, säkra hand!
De växlade handslag och drucko, hvarefter Arvid sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
