- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
53

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I bondgården. 53
Folket och de kvarblifna soldaterna sågo tysta efter honom.
Slutligen bröt Kula tystnaden, sägande:
»Jag skall krossa alla mina äreförgälna grannar», sade
kungen ! Det kan man med skäl kalla ett kungsord utaf en her-
skare i Sverige!–––Ja, han skall segra eller falla! Den nor-
diska kraften har inte domnat af. Lefve konungen!
— Lefve konungen, hurra! ropade alla.
Kär lefveropen tystnat, höjde den unge sångaren, som fått
läsa upp sitt kväde för kungen om hans jakt, sin röst till en
ny sång, som han i hast författat:
Med blödande hjärta nu svärdet han drar
Att skydda den kära fosterjorden
Och kraft af all världenes fader han har,
Han skydde uti södern och norden!
Det var nog inte många, som hörde på honom; ty hvar
och en hade nu sina tankar för sig.
— Hvilka bittra tårar du fäller, sade Harald till Emma.
— Min Harald, snyftade hon.
— Älskade flicka, sade han smekande.
Olof kom nu fram till dem.
— Plikten kallar dig, Harald, sade han. Väl, drag ut i
Herrans namn.
— Jag vet min plikt, sade Harald.
— O, Gud, hvilken sorg, klagade Emma.
Kom i min famn, dyra flicka, sade Harald och tryckte
den gråtande Emma till sitt bröst.
Gud vare med dig, Harald, sade Arvid och Anna, hvilka
sällade sig till gruppen.
— Tag till välsignelse min hand, fortsatte Olof och räckte
Haiaid sin hand, hvilken denne fattade och tryckte hårdt.
- lack svärfar, sade han. — Med hjärtat fullt af mod
drager jag ut till strid för kung och land.
— Harald, suckade Emma, som fortfarande låg vid hans
bröst.
V ar lugn, min älskling, sade han tröstande.
Lugn? Hur vill du, att jag skall vara lugn?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free