- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
55

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I BONDGÅKDEN. OO
•själ kallas till de saliga boningar, där vi sedan alltid få van-
dra tillsammans under lof och pris samt öfverjordisk glädje.
Den unge soldaten hade blifvit talför som en biskop i af-
skedsstunden. — Men det hjälpte ej mycket. Emma förblef
lika tröstlös som förut.
— Harald, Harald, suckade hon.
— Se, utropade Harald, nattens stjärnor börja redan tindra
på det blåa himlahvalfvet. Farväl, farväl, jag måste gå.
— Gud, min Gud; mitt hjärta krossas, snyftade Emma.
— Mod, min älskade, sade Harald.
— Blif hemma, Harald! Stanna här i vår hydda.
— Guds död ! Hvad säger du, Emma! Skulle jag bli hemma
under den sotade åsen, då mitt fädernesland blir bekrigadt! Nej!
— Ej skulle du kunna älska en feg usling, hvilken knappast
vore värd en kula.
— Förlåt mig, hviskade Emma, Jag är blott en svag
kvinna.–––— Förlåt mig!––––– Gå till din plikts fyllande.
■Gud beskydde dig!
— Nu är du en verklig krigarbrud, Emma, utropade
Harald.
Men Emmas mod sjönk snart igen och hon kastade sig
i sin älskades famn, ur hvilken hon för ett ögonblick dragit
«ig och slog sina vackra armar kring hans hals, sägande:
— Nej, nej! Du får ej gå! Stanna här hos mig!
— Emma!
— I mina armar vill jag sluta dig i de fastaste bojor.
— Ljufva bojor!
— Se mina tårar, Harald.
— Jag vill kyssa bort dem.
— Kan du nu slita dig från din älskade?
— Min krigarplikt och kungens bud–––––-
— Ack, jag skall dock hålla dig kvar.
— Nej, min älskade.
— Liksom Mälarns blåa bölja slår sina vaggande armar
omkring ön och mild och suckande kysser dess stränder, så är
du nu också i mina armar, mina darrande armar och vid mitt
-skälfvande hjärta.
— Dyrkade flicka!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free